Freddie

För er som glömt... Så här såg huset ut innan rivning av ytterpanel och etenitplattor hade börjat.


Lars och Johan hjälps åt med att riva panelen. Du är duktig Lars.



Byte av fönster på framsidan.



Nästan färdig med isoleringen på framsidan.

Då var det så gott som färdigt på framsidan. Snyggt! Enligt mig i alla fall.

Hejsan. Nu skriver jag några rader igen. Jag blir tydligen bara sämre och sämre på att uppdatera min blogg. Detta är riktigt illa utav mig. Tiden finns, men prioriteten har legat på annat håll. Jobb, sambo och huset. Nu ska ni inte tro att det är jag som genomför renoveringen av detta så kallade hus.  Som min sambo uttrycker det; jag vet att det inte är vackert, men det fungerar. Så sant som det är sagt.

Trivs förresten alldeles utom ordentligt på mitt nya jobb. För er som missat det arbetar jag numera på förskolan här uppe i Rörbäcksnäs. Visst kan jag sakna skolan emellanåt, men ändå är det inriktningen mot förskola jag valt att studera, det är där min kompetens ligger, dock skulle jag kunna tänka mig att arbeta inom skolan igen, om ett par år, inte ännu.

Ska skriva mer senare där det ska uppdateras med lite nya bilder från min tillvaro här i nord västra Dalarna, strax intill Värmland, på gränsen till Norges land.

Ha det bra. Kram på er alla!

Så där, nu har lilla Freddie gått och blivit hemmafru med, känns det som i alla fall. Har för första gången i mitt liv plockat rödvinbär utan att syftet med det är att göra en smulpaj, nu ska det bli saft. Egentligen var tanken att det skulle bli rödvinbärsgele, men eftersom jag hade glömt att införskaffa

en av de fem otroligt viktiga ingredienserna så får det bli morgondagens projekt.

För tillfället river lille Lars bort plattor från fasaden, snart klar och han har varit otroligt duktig. Snart är det bara resten kvar.



Dessa plattor har avlägsnats så snart är det dags för rivning av farstun. Sedan har vi för tillfället en provisorisk, livsfarlig trapp, bör väl tilläggas så ni inte tror att jag hoppar upp och ner för farstun. Fy vad mycket roligt folk kan hitta på.
Nu ska jag ut och förse mig med mer vinbär, så det blir någon gele. Kram kram.

Okej nu har jag funderat och skissat på ett inlägg under en längre tid, men har varken haft inspiration eller ork till att skriva ett. Nu har jag däremot tillbringat två eftermiddagar framför datorn, utan något synbart resultat. Hade som fundering att lägga ut lite bilder från helgen som var. Jag och Lars var då nere i Småland och gratulerade/firade hans mamma och hennes karl, eftersom de fyller 50 år i år. Jag tog en del kort med tanke på att jag skulle dela med mig av dessa här på bloggen. Tyvärr så är korten på den andra datorn så jag får lägga ut dem vid ett senare tillfälle. Däremot kan jag i alla fall säga att det var en mycket trevlig tillställning, med god mat och trevligt folk.

Idag har jag dessvärre haft en sämre dag. Det började med att kaffet kokade över för mig, så hela spisen på förskolan var full med kaffe, en timme efter det när jag stod och kokade mannagrynsgröt så kokade mjälken över för mig. Så inom en timme hade jag skurat spisen två gånger. Kan meddela att jag starkt övervägde att gå hem och lägga mig under täcket igen då.

I första stycket av detta inlägg så beskrev jag en positiv händelse i andra stycket något negativt, därför så är det väl inte mer än rätt att det tredje stycket ska bestå av något positivt. Det är nämligen så att i helgen får jag besök. På fredag eftermiddag kommer S och på lördag kommer min syster Sofie och pappa. Jag ska göra ett försök till att sammanställa någon form av lista över de föremål jag önskar de skulle kunna ta med sig upp. Om de orkar, men det får jag verkligen hoppas. Cykeln är just nu viktigast, efter skorna förstås.

Ska avsluta inlägget m att lägga upp en bild på lille L. Han är helt underbar! Blir lika glad varje morgon när jag vaknar och ser att han ligger bredvid mig. Varje gång jag ser han så är det som om mitt hjärta gör frivolter. Han är helt enkelt det bästa som finns!

Nu är lilla Freddie tillbaka, efter att jag har haft ett långt sommarlov från min blogg. Mycket har hänt sedan sist jag skrev, eller?

Detta är nytt:

Jag ser mig numera som icke rökare, dock har jag åtskilliga gånger under festliga sammanhang fallit för frestelsen, men dagen där på är jag inte ett dugg sugen på nikotin. Dessutom så luktar det förbaskat illa om cigarettrök!

Jag är numera sambo med en helt underbar karl. Allt känns hur bra som helst, dock så är det väldigt nytt, men jag är bara så glad!

Detta är saker jag har provat på för första gången, den senaste månaden:

Jag har provskjutit med hagelgevär. Träffade så fort L hade givit en korrekt beskrivning på hur jag skulle sikta. Det var fantastiskt roligt, längtar tills nästa gång jag får skjuta. Kan medge att L var lite nervös över vapenhanteringen min. Han trodde nog ett tag att jag skulle skjuta honom. Stackaren.

Jag har fångat en abborre samt en gädda för första gången i mitt liv. Tyvärr måste jag erkänna att det inte var jag som tog av dessa två från kroken, utan det var L. Det är helt obegripligt hur fula och äckliga gäddor är. Tvi, usch och fy för att pussa en fisk!

Nu kommer vi till det som nästintill är ofattbart, med tanke på att jag är uppväxt i villa, igår så klippte jag en gräsmatta för första gången i mitt liv. Hör och häpna nu, speciellt lilla mamma, jag startade gräsklipparen alldeles själv.

Detta är saker som är som det alltid har varit:

Jag spenderar fortfarande tid framför facebook, min livslina ut till omvärlden.

Jag skrattar fortfarande åt dåliga kattskämt. Detta är dock något som aldrig kommer att upphöra. Tyvärr!

Jag har kvar mitt körkort, mest tackvare att jag sällan kör, antar jag.

Jag begriper fortfarande inte Limamål när det talas för fort och för obegripligt.

Nu började det kanske spåra ur en aning. Den sista punkten kändes väldigt irrelevant och torftig.  På grund av det så tackar jag nu för mig och ska försöka bli en bättre skribent till nästa inlägg, som kommer inom en mycket snar framtid.

Kramar.

Så omöjligt det emellanåt kan vara att somna. Igår natt tog det mig fram till ca 03.30 att somna, detta resulterade i att jag inte steg upp ur sängen förrän 13.35 på tisdagen. Nu i natt har jag inte fått en blund, för i skrivande stund har jag endast varit vaken i ca 15 timmar, det är mindre vaken tid än vad jag är van vid. Det finns dock något positivt med det hela. Jag har lyckats finna lite roliga tidningsfel. Vad tycks om dessa?

Sydsvenska Dagbladet:
Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv.
(Fy f-n för att tvingas tillbringa 2 år i Eslöv!!)

21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
(Kidnappning då eller?!)

Nordvästra Skånes Tidningar:
Mannen dog medan kvinnan avled.
(Skillnaden är...?!)

Örebrokuriren:
Gynekolog hittade knarkgömma.
(Var?!)

Svenska Dagbladet:
Färre gökar i södra Sverige.
(Hur vet man det...?)

Ingen av de omkomna hade livshotande skador.
(Istället dog de av...??)

Uppsala Nya Tidning:
Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
(Tur att man inte är anställd där...)

Bergslagsposten:
Inga spår efter skidåkare.
(Skidflygning?)

Huset som brann ned till grunden, blev totalförstört.
(Helt säkert?)

Ölandsbladet:
Mindre poliser till Borgholm.
(Vad är maxlängden?)

Helsingborgs Dagblad:
Vi skriver alt dåligare.
(Det jör vi vel inte!)

Dagens Nyheter:
Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
(Inte undra på att bensinförbrukningen är låg...det är ju en diesel!!)

Expressen:
Svältdöd blir vardagsmat
(Då är det problemet löst!)

Dagens:
Lam pojke bortsprungen.
(Hur lam var han sa du?)

Aftonbladet:
Arbetslösa har rätt till dagisplats.
(Då är de ju sysselsatta åtminstone!)

Polisen grep torsk i Fiskhamnen.
(Med kastspö?)

Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
(Yeah right!)

Östersundsposten:
Krockade med älg på motorcykel.
(Hade älgen hjälm?)

Falköpings Tidning:
Kritik mot hur sökande sköts.
(Dog dom inte direkt?)

Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
(Finlandsfärjan klädde sig faktiskt utmanande!)

Hoppas att även ni fick er ett gott skratt.

Kalla mig snål eller vad du nu vill kalla mig, men är det rimligt att en plastpåse som du köper på affären kostar 3 kronor? Jag säger som vanligast åt kassapersonalen att kasta mitt kvitto, men tydligen hade jag glömt bort att säga det i mitten av förra veckan. Så när jag ändå hade kvittot i min hand kunde jag likväl ögna igenom det. Döm om min förvåning när jag såg att en kasse som jag är van att betala 1.50 kronor för kostade 3 kronor, dessutom stod det fint på den tack för att du värnar om miljön. Förvisso 3 kronor för en god sak, men ändå det är helt obegripligt. Tänker direkt på Svenne Rubins låt "Folköl och dunka-dunka", texten överens stämmer så bra. Allt blir verkligen bara dyrare och dyrare.

Har som vanligt vart ute och tagit mig en promenad idag. Gick en mil oavbrutet idag, i en och en halv kilometer hade jag sällskap via telefon, sedan gick jag med hörlurar och var nästintill arg och verkligen tog i när jag gick i drygt fem kilometer, sedan började jag att må lite bättre, för att de sista två och en halv kilometrarna gå och dansa mig fram. I takt till musiken, så klart. När jag sedan kom hem så började jag direkt med att tillaga dagens måltid, när maten i princip var färdig, insåg jag att det rykte rejält ifrån stekpannan, hann bara tänka tanken vilken tur att jag inte har brandalarm, innan det brandlarm jag inte visste fanns gick igång. Grattis Freddie, du har lyckats!

Nu ska jag ta och bädda ner mig under täcket och se till att vakna i tid imorgon så att jag hinner med en morgon promenad. Det hjälper mig faktiskt väldigt mycket just nu, mår så otroligt bra av det och allt känns lite lättare. Ha det bra, kramar.

En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin begripa mig på karlar. Vad som sker sig i deras små huvuden är och förblir en stor gåta för mig. De hävdar att kvinnor är svåra att förstå, men de är inte ett dugg bättre själva. De kanske inte talar i gåtor på samma sätt som vissa kvinnor har förmåga att göra, men det dem däremot gör är att säga tvetydiga saker. Jag blir galen! Du kan inte i ena meningen säga till någon att du är kär, saknar den och att du vill träffa den, för att i meningen därefter säga att du inte vill något alls. Detta övergår mitt förstånd. Varför inte säga: jag vill inte träffa dig mer, sedan räcker det. Alla andra kommentarer utöver det är överflödiga.

Från irritationen över karlar till irritationen över de där små sommarmonstrerna som kommer fram på kvällningen och suger ur blodet ur mig så fort jag öppnar ytterdörren. Karlar suger energi och myggor blod. Toppen! Detta resulterar i att lilla jag ligger sömnlös på natten och kliar på alla dessa myggbett som har tillkommit under dagen, samt funderar över hur jag ska kunna radera minnen ifrån mitt lilla huvud. Hade vart lättare om jag var en dator, ingen mygga skulle terrorisera mig och för att ta bort minnen, som jag inte skulle vilja spara, hade jag enkelt kunnat radera bort. Nu är det tyvärr så att jag inte är någon dator, jag får helt enkelt stå ut, låta saker ta sin tid och fortsätta kämpa mig igenom denna sommar.

Fick ett roligt mail av S igår, var tvungen att skriva av ett citat ur det.

En passande låt så här inpå fredagsnatten och för mig betyder den mycket.

Det finns inget som är fel med att alltid vilja prestera sitt bästa. Svårigheten i det ligger dock i att du får alltmer prestationsångest inför varje gång du ska göra något. Det blir svårare och svårare att göra något bättre, sen känns det alltid lika förnedrigt att få ett fel på ett provresultat efter att tidigare alltid har haft alla rätt. Det mest tragiska med prestationsångest är att det blir som ett gigantiskt hinder framför dina fötter, eller mer som en sankmark som drar dig nedåt, du fastnar och vet inte riktigt hur du ska lyckas med att ta dig vidare. Du försöker och försöker, men du känner ändå aldrig dig riktigt nöjd, för du vet att du kan göra det bättre! Då har inte andra människors åsikter så stor betydelse, för du har redan dömt ut det som du har försökt presterat, du har redan kastat det åt sidan. Ständigt motiverar vi varandra, uppmuntrar vänner och familj, försök och gör ditt bästa. Därefter kommer kommentarerna, du som är så duktig torde väl inte ha något problem med dem där simpla uppgifterna. Det är ju trots allt det som gör det så svårt. När du är van att alltid få arbeta med svårare uppgifter så blir de mer enkla uppgifterna svåra för att du gärna vill komplicera till det. Slutsats: gör ditt bästa, men pressa dig inte för hårt. Du duger ändå!

Mitt humör för dagen befinner sig verkligen på topp, det var verkligen helt fel uttryckt av mig. Mitt humör för dagen är som ett berg-och-dal-åkande, inklusive den där illamående känslan efter att ha snurrat runt på tok för länge. Denna period på månaden är då jag vanligtvis har en tendens att haspla ur mig sarkastiska och irriterande harranger på bloggen, men inte idag. Det känns främmande, men önskvärt. Hade dock kunnat önska att resten av min kropp kunde finna samma lugn, men ack sådan tur kan ju inte jag ha. Nå väl, nu har jag svamlat lite så nu bär det av till min säng och se om jag har bättre tur med John Blund ikväll, igår väntade han fram till 3.30 innan han besökte mig, därav kvällens trötthet.

Sov sött! Kramar

Försöker göra något åt min dåliga ovana, då syftar jag på den ovanan jag har lagt till med nu under våren, att inte uppdatera bloggen. Finns mängder av olika händelser och tankar som jag hade kunnat delge er, men jag har valt att inte vara alltför personlig i min blogg, detta beror på övervägande antal faktorer, där bland att jag inte vill att vem som helst ska kunna ha tillgång till mina tankar. Tyvärr må jag säga, så finns det redan för många som har det. Jag är väldigt öppen som person, men sluter mig som en mussla om det blir allt för personligt eller ifall det handlar om känslor. Detta kan för vissa vara väldigt svårt att tro, men jag väljer ofta vad jag vill att andra ska veta om mig och mina känslor, det är mina och strikt privata.  Däremot så är jag mer öppen med mina tankar och åsikter i vissa frågor.

Min älskade lilla E ringde idag och frågade om jag skulle vilja vara hennes brudtärna nästa gång hon gifter sig. Självklart ska jag vara det, men kan inte för hela mitt liv förstå hur hon tänker när hon nu återigen har börjat fundera på att gifta sig om hon hittar den rätta. Jag har inga som helst tankar på att gifta mig och jag är lika mycket singel som henne. Därmed säger jag inte att jag aldrig skulle vilja, men det är inte något jag prioriterar i mitt liv just nu och det finns inte med i min livsplan för nästkommande decennium heller. Det som för tillfället mest överensstämmer med mina tankar är: "I never will marry, I´ll be no man´s wife. I intend to stay single for the rest of my life." (Irländsk ballad från 1800-talet.) Jag kanske bär på en del gamla värderingar, bland annat att gifter jag mig så kommer detta endast ske en gång och då ska det vara för alltid. Inget förhållande är enkelt, därmed så är icke heller äktenskapet på något sätt enklare, men har jag lovat att älska någon i nöd och lust och allt det där, så anser jag att då får jag även göra allt i min makt att kämpa för att få det att fungera. Har även vid någon tidpunkt hävdat att det är vettigare att gifta sig efter endast ett år tillsammans med någon än att skaffa barn, eftersom genom barn är du låst till denna person i minst arton år framöver och du kan alltid skilja dig. Detta kan verka tvetydigt, vilket jag är mycket medveten om, men om den dagen kommer, då jag gifter mig så kommer jag att ha begrundat det väl och sedan göra allt i min makt för att få det fungera och misslyckas jag, så var det första och sista gången. Det är lätt att säga nu, men just nu känner jag inget som helst behov av att ingå ett äktenskapslöfte.

Som avslutning så väljer jag idag att bidra med två låtar som jag har lyssnat till större delen av dagen, den jag utan tvekan har lyssnat mest på är "Lake of fire", den är riktigt bra och även så de minnen jag har till den låten.






Denna låt är bara så mysig på något underligt sätt.

Ha det bra! Kramar

Maj är snart över, det är helt obegripligt hur fort tiden passerar, var det inte nyss januari? Nu har jag bott här uppe i fjällvärlden i nästan fem månader, åkte upp hit med en inställning att det i alla fall var ett jobb och att sex månader från ett civiliserat samhälle inte var så farligt. Nu är det förvisso så att jag med jämna mellanrum åker hemåt till de mellersta delarna av Sverige, men ändock trivs jag bra här uppe. Jag kanske inte ser mig själv som den mest typiska skogsmullen, men ändå känner jag ett obeskrivligt lugn när jag är nära naturen, samtidigt eller kanske på grund av detta uppskattar jag det tempo som återfinns i städernas miljö. De gånger jag åker ner till Stockholm så gör jag inget annat än att bara stortrivs, affärer och kaféer med mera till oändlighet. Däremot så vet jag inte om jag i grund och botten uppskattar det lika mycket som en morgonpromenad i skogen i närhet till vatten, där jag kan se fåglar och höra deras morgonglada kvitter. Idag är det tyvärr så tråkigt väder att min dagliga promenad, på fem kilometer, inte gav mig lika stor tillfredsställelse som när solen skiner.

När flyttar jag hem då? Jag kommer att bosätta mig i min hemort till och börja med, detta sker i mitten av juni. Sedan vet jag i början av juni hur länge jag blir kvar, men på den lilla orten blir jag aldrig kvar. Har skrivit det förr, det är min hemort - men inte den ort som jag känner mig mest hemma i. Ni som vill veta, får helt enkelt hålla ut, jag bestämmer mig när jag vet vad alternativen är. Därmed betyder inte det att jag inte saknar er, för det gör jag i stora mängder. Nu kommer jag till det värsta, ni blir aldrig av med mig, för jag kommer alltid att åka hem för att våldgästa er, så var beredda!

 

Dessa bilder är tagna under promenaden i torsdags morse som jag gjorde med min kära farfar. Underbart, eller hur?!

Hoppas ni får en trevlig kväll med bättre väder än mig. Kramar.