Freddie

God morgon gott folk! Visst tycker ni, liksom jag att det är helt fantastiskt att vakna upp och inse att det är fredag morgon. Det som är ännu bättre just idag är att det har kommit in pengar på kontot. Detta ska givetvis firas. Omgående. Ikväll ska jag spendera min tid med kära lilla Mikkiz. Naturligtvis så ska vi även öppna en eller två vinare och sitta och prata en massa skit. Hoppas att ni får en lika trevlig helg som mig. Det skulle vara rätt åt er!

Någon som vill byta hjärna med mig? Jag kan knappt förstå det själv, är det inte det ena som jag glömmer så är det ju det andra! Var och hämtade de små charmtrollen på förskolan nere i Avesta idag, därefter tog vi en promenad till busshållsplatsen för att invänta bussen som går till Krylbo. Vi hade gått om tid på oss så vi behövde inte stressa. När vi kom till Krylbo så gick vi till närmaste lekplats och lekte av oss lite i snön. Med andra ord allt flöt på hur bra som helst, både de och jag var på ett strålande humör. När vi började bli lite kalla bestämde vi oss för att gå hem till dem och det var då trasslet började, när vi nästan var framme efter att ha gått en lång sträcka insåg jag att nycklarna till deras lägenhet låg kvar på förskolan! Fanns inte så mycket att göra, ringde Mikkiz för att se vart hon befann sig - Borlänge. Hon i sin tur ringde till sin karl för att se om han var ute och åkte, men icke. Nu fanns det bara en sista utväg för att slippa ta bussen fram och tillbaka till Avesta, ringa D och fråga om vi fick våldgästa hans lägenhet och lyckligtvis så fick vi det. Däremot så önskar jag nu att jag hade kunnat hålla min stora trut stängd. I gengäld för att få låna hans lägenhet så lovade jag att städa. Så nu skriver jag bara lite för att sedan kunna återvända och bita i det sura äpplet. Det enda som är bra, ur mitt optimistiska perspektiv, är att det bara är disken kvar. Efter det kan jag återgå till att ha lov igen.

Jag kanske ska göra upp ett Marslöfte med mig själv. Detta lovar jag att hålla nästkommande månad:

För minnets skull:

•         Alltid titta efter där jag befinner mig om det är något jag har glömt.

•         Ställa ett alarm på telefonen om det är något vikigt jag ska ta med mig någonstans.

För min hälsas skull:

•         Börja motionera, minst 3 promenader/ vecka.

•         Använda mindre margarin.

•         Endast en ostbågspåse/ vecka.

Vet att jag skulle kunna lova mycket mer ur mitt hälsoperspektiv, så som att sluta röka och dricka mindre kaffe, men det skulle inte båda gott för i det fallet är jag en pessimist eller realist. Jag kan inte förbättra alla mina ovanor på en och samma månad. Så vissa brister ska jag fortfarande ha kvar, där bland min obotliga optimistiska syn på tillvaron. Den kan ingen ta ifrån mig!

Jag har återigen bytt utseende på min blogg och något säger mig att jag ännu inte är klar. Jag skulle återigen vilja göra om min header, men hur vet jag ännu inte. Det tåls att fundera över, kanske en header som jag skulle kunna vara nöjd med åtminstone ett halvår framåt. Det bästa vore ju att korrigera den idag, när jag ändå är inne i ett stim att fixa med bloggen, men vill att det ska bli bra också, inte bara utfylla funktionen som header. Vi får väl se hur bloggen ser ut i slutet av denna vecka.

Igår var jag så stolt över mig själv att jag hade kommit ihåg att ta med mig mössan från Söderfors. Det var faktiskt riktigt skönt att använda mössa ute i vinterkylan, hade nästan glömt bort hur det kändes. Så igår när jag gick från Mikkiz för att hälsa på Emma var det ytterst nära att jag glömde den, men när jag däremot var på väg till D, så upptäckte jag till min stora förskräckelse att min mössa låg kvar hos Emma, där ligger den fortfarande. Undra vad man kan göra för att förbättra sitt minne? Vissa hävdar att lösa korsord är ett bra sätt, detta testar jag var eviga dag, det värsta med det är att jag aldrig kommer ihåg vilka ord det var som jag skrev sist. Det är lönlöst, men ett roligt tidsfördriv. Det andra sättet kan vara att dricka kaffe, det motverkar alzheimers, då kan jag bekräfta att det är nog ytterst få som dricker samma mängder kaffe som jag, på en förmiddag är det inte ovanligt att jag har fått i mig åtminstone sex koppar kaffe. Är det någon som kan komma med några bra tips som gör att jag får ett utmärkt minne, jag menar allt oväsentligt som jag inte behöver komma ihåg lagras alldeles utmärkt i mitt lilla huvud, men sedan har vi dessa saker som jag borde komma ihåg, de flyger bara iväg med lätta vingar och återvänder dock när det är för sent. Jag bör väl vara glad egentligen att jag kommer ihåg vad det är för veckodag, datum, vecka samt år, men vad tjänar det till egentligen när jag inte minns vad det är jag borde uträtta? Visst ja, det är lov, det finns inga större måsten idag.

Härligt!

Nu är lovet nära. Det känns lite konstigt att åka hemåt igen. Trivs ju så bra här uppe, nu när vi har så mycket snö och mer torde det bli, det kommer sådan där vita, tindrande flingor ner från skyn mer eller mindre hela dagar nu. Så varför ska jag åka hem nu? Det finns väl inget annat svar än att det är nu jag har ledigt från skolan och har tillfälle att åka hem. Ska även avlägga en liten visit hos min farmor, som denna vecka återigen har legat inne på "Ackis" i Uppsala, så jag hoppas hon mår bättre. Det är hemskt att se sina nära att åldras, känns som man står bredvid och ser på, men man kan inget göra. En hemsk känsla. 

Har även börjat med min packning idag. Jösses! Jag lärde mig nog inte ett dyft sist jag var ute och reste. Hittills så är det två väskor som är fulla till brädden av mina saker, då har jag inte ens börjat packa ner mitt smink och andra hygienartiklar. Det är bara att förbereda sig på en mer eller mindre katastrof. Det som grämer mig mest är att jag ska vänta på tåget mellan Borlänge och Gävle i över en timme. Hur bövelen ska jag orka det med åtminstone tre stycken väskor? Sen har vi ytterligare ett litet problem. Hur ska jag få med mig mina skor, de som jag inte ska ha på mig när jag åker härifrån förstås. Det finns inte en chans att jag bara tar med mig ett par. Kanske får införskaffa mig ett par nya? Det var ju trots allt evigheter sedan jag köpte ett par skor, så det är inget som jag kan få dåligt samvete över att ha spenderat pengar på. Det kan nog alla mina vänner skriva under på att jag är i stort behov av ett par nya skor. Det var min bästa idé idag! Gå på shoppingrunda efter skor. Någon som vill göra mig sällskap?

Nu har jag dravlat färdigt för idag, ska nu krypa i säng för att orka med den långa färden. Bussen lämnar byn 14.55 och anländer Gävle centralstation 21.37 imorgon kväll. Så är det någon som vill mig något så finns jag ett samtal bort. Ha det bäst!

Fick ett samtal från min kära rektor idag. Hon funderade om jag var intresserad av att fylla upp min 75 % tjänst till 100 % under fyra veckor efter sportlovet. Naturligtvis så tackade jag ja. Så nu ska jag under veckorna 10-14 vikariera inne på förskolan här i byn. Så nu kan jag utan tvekan säga hejdå städfredag, jag som har funnit mig själv som vanemänniska måste redan från och med den här veckan lära mig att jag får storstäda en annan dag helt enkelt, torsdag exempelvis eller ännu bättre, tisdag! Det innebär att imorgon mellan 16-18, så kommer jag att tillbringa min tid med att poppa musik på högsta volym och dansa runt med dammsugare och disksvampar tills allt skiner flott.

En rad om och till min mor som är skrivet med ett skämtsamt leende på läpparna.

Snart så fyller min gamla mor år, eller gammal och gammal är det synd att säga, hon fyller hela fyrtiofem år. Så det ska jag naturligtvis fira i helgen som kommer, när jag befinner mig i hemtrakterna. Det bästa av allt är att det nu bara är fem år kvar tills hon fyller 50 och ska bjuda sina underbara och helt fantastiska barn på utlandsresa. Helst av allt hade hon nog redan nu egentligen vilja fylla femtio så hon hade en riktigt bra anledning att visa sina barn hennes uppskattning. Jag vet mamma det kan inte vara lätt att ha din äldsta dotter så långt borta från dig. Undra vem nu som får ta smällarna av ditt temperament. Det tåls att fundera över. Fast du vet, jag älskar dig ändå mamma, speciellt nu när jag har dig på avstånd.  

Har ägnat några timmar idag åt att se på filmen "Titanic". Var otroligt länge sedan jag såg den, men vissa scener glömmer man aldrig. Det har ingen betydelse att jag vet hur det kommer sluta, likt förbannat sitter jag där och kämpar mot gråten och stressar upp mig för att försöka få alla ombord på livbåtarna. Jag inser inte, eftersom jag är helt uppslukad av filmen, att jag inte kan göra någonting åt det. Det är historia. Titanic gick under för snart ett sekel sedan. Genom senare delen av den får jag sitta och intala mig själv att de bara är skådespelare, ingen omkom under inspelningen, men jag känner mig hjälplös när jag ser människornas blickar som är fyllda av fasa.

Något som jag däremot inte kan förstå är de människor som ligger kvar i sängarna och planerar att gå under med fartyget, det ligger inte i människans natur. När vi människor blir rädda så gömmer vi oss eller flyr, men vi gör alltid det som vi tror krävs för att överleva, det ligger i vår natur.  Det är helt absurt hur de bara kan ligga där. När jag såg den för ett par år sedan, ungefär 12 för att vara mer exakt, förstod jag inte riktigt varför de hysteriska människorna uppe på däck och nere i trappen, inte kunde lyssna på vakterna, allt skulle ske betydligt smidigare på det sättet, men idag så har jag full förståelse för deras panik. Jag menar vem skulle inte få panik.

Filmen visar även tydligt på skillnaden mellan de olika klasserna, som många hävdar är mer diffus i dagens samhälle, men är den verkligen det? Det finns ju trots allt fortfarande kvar det där föraktet mellan de olika klasserna i samhället, skillnaden är väl att man förr mer tydliggjorde vilka som var prioriterade i samhället och det skulle aldrig accepteras på samma sätt idag. Det sista jag skrev var nog en liten lögn. Det är väl helt klart att vi fortfarande ser tydligt och klart vilka som prioriteras i samhället. Finns otaligt många som går utan arbete, sedan har vi de otroligt fina direktörerna som tjänar multum. De skulle aldrig ens komma på tanken att de egentligen kanske inte är värda så mycket som deras lön visar. Skulle vi halvera deras lön, skulle många fortfarande ha mer än dubbelt i inkomst jämförelsevis med en medel Svensson, det skulle innebära att halverade de deras löner så skulle fler människor kunna få arbete. Istället så fungerar det så att de, trots att ekonomin blir sämre, får bättre betalt de gör ju ett fantastiskt jobb. De förtjänar säkert varenda litet öre, eller inte! Ibland kan det kännas lite bittert, jag kommer aldrig vilja jobba som någon höjdare inom ett företag eller något dylikt, jag har valt att utbilda mig till lärare. Det beror på att det är något som jag tycker om att arbeta med. Det är något som får mig att tro på saker. Det som barn lär sig och erfar de när de är yngre, formar de som vuxna individer. De värderingar du har som vuxen, börjar gro tidigt. För mig är det viktigare att barn utvecklar ett högt EQ än ett stort IQ. Ett stort IQ och lite EQ leder till ett välavlönat arbete, men otroligt lite förståelse för dina medmänniskor. Ett högt EQ och ett IQ på medelnivå ger dig ett arbete som du kan försörja dig på, samt många vänner i din närhet som värderar din vänskap högt! Slutsatsen är: Högt IQ - mycket pengar. Högt EQ- rikt liv!

Till alla er som inte vet vad EQ står för så kommer här en liten förklaring.

EQ är en förkortning för Emotional Quotient. Det är ett mått på en människas förmåga att kunna hantera sina och andras känslor, att var empatisk. EQ handlar således om en persons sociala kompetens.

Denna helg kommer jag att tillbringa i Rörbäcksnäs. Helst av allt skulle jag vilja ha åkt ner till Avesta, men det blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag vill inte smitta de andra med min magsjuka. Så detta kommer bli en otroligt lång ledighet, men med min trötthet så borde den här helgen snart vara över. Just nu skulle jag vilja lägga mig ner i sängen och titta på en skräckfilm, men det kan jag inte. Jag gillar verkligen skräckfilmer, men jag klarar inte av att se dem.  Jag måste erkänna att jag skrämmer upp mig en hel del om jag tittar på dem i min ensamhet, även med andra kring mig kanske bör tilläggas. Undra hur en vuxen person, som jag dock är, kan låta sig skrämmas till en sådan höggrad? Jag menar det är väl ändå syftet med filmerna, men hur många sitter och tittar ut genom fönstret för att övertyga sig själv om att detta inte sker i verkligheten? Hur många sitter med en kudde framför sig med en cirkelformad glipa i så att man inte ser mer än bara just teven? Egentligen till vilket syfte? Jag ser ju ändå vad som händer, enda fördelen är att jag snabbare kan få kudden att skymma det som sker och ser jag inte vad som sker, vad är det då för mening med att se filmen? Nej, lilla Freddie själv i ett hus mitt ute i ingenstans i kombination med skräckfilm, är inte ett lyckat koncept. Så den planen kan jag genast stryka, men vad sjutton ska jag göra hela helgen? Är det någon som har något bra förslag? Kanske titta på "Fredag den trettonde"?

Livet sitter på en fjällstopp och skrattar mig rätt upp i ansiktet. Det är så det känns. Jag i min tur sitter här och ser ut som ett mulet åskmoln, skickar mördande blixtrar och hoppas på att det ska hjälpa. Icke! Blir ju inte frisk! Är betydligt bättre jämförelse vis med igår. Jag har ju inte gjort några uppkast idag. Det var förvisso inte långt ifrån, men jag hann kasta i mig några mackor och sen var allt bra. Så nu har jag tagit min första kopp kaffe på över 1 dygn. Jag jublar över kaffesmaken. Magen gör volter. Sitter och tittar runt på lite bloggar som jag har en vana att följa och upptäcker något osannolikt roligt. Lazandrita berättar om en vän till henne fick en märkligt meddelande på facebook. Ni måste absolut läsa det. Jag skrattade så jag trodde att jag ska få slut på syre. Hur kan någon vara så idiotisk och skriva det på någons gästbok? Tycker synd om den personen, men nu känns det som livet sitter på den där fjällstoppen och skrattar med mig åtminstone och inte åt mig.

Jag kan omöjligt förstå vad en del människor har emot måndagsmorgnar. Det är ju helt fantastiskt att vakna upp och inse att det äntligen är en ny vecka med nya möjligheter. Vaknade strax efter fem av ett telefonsamtal. Trots det att jag är lite små trött så tycker jag att det är helt underbart att vakna och få höra rösten av den som jag tycker så väldigt mycket om. Även om han inte själv tror på det så anser jag att det är skönt att gå upp tidigt och få några timmar för mig själv innan det att jag går till jobbet.

Skickade ett meddelande till mamma idag och skrev att jag var uppe och sprang och att hon kunde sova några timmar till. Hon önskade då att hon kunde få sova hela dagen. Kan omöjligt förstå varför. Så jag skrev tillbaka att det var en underbar morgon och att hon skulle titta ut genom sitt fönster och upptäcka att det är en sagolik morgon. Visst kan jag ha lite förståelse att det kan vara jobbigt att gå upp på måndagen efter helgens ledighet, men är det inte ändå det som får oss att njuta av att det är helg ändå. Under den period som jag var arbetslös så tappade jag perspektivet på vilken dag det var. Det är mer outhärdligt. Att alltid ha helg är ingenting för mig. Det är den av de största tragedier som kan drabba mig. Förvisso har jag ju mer ledighet än de flesta andra eftersom jag endast arbetar fyra dagar i veckan, kanske är det därför jag njuter av att det äntligen är måndag igen. Det inför mer rutin i min tillvaro.  Ska nu fixa till mitt hår, sedan bär det av till skolan. Har lite förberedelse som ska göras och inte att förglömma lite kaffe att brygga så jag överlever den långa arbetsdagen.

Usch! Varför händer detta just mig? För tillfället går jag runt hemma i min pyjamas och mår extremt illa. Blev hemskickad vid lunch, men det blir varken mer eller mindre, verkar det som. Jag anser att antingen spyr man, eller så mår man bra. Däremot går jag här och känner hur det drar på sidan om halsen, som det gör innan man ska spy, men till saken hör att det har vart så i ett dygn nu! Så ska det väl ändå inte vara?! Har stor lust att med egen hjälp framkalla det på egen hand, men då är jag nog ändå inte välkommen till jobbet imorgon. Så nu har jag ingen aning vad som händer. Ska snart bädda ner mig i sängen för tredje gången idag och bara mysa med en film och bli frisk! Jag har för länge sedan ledsnat på att vara hemma. Konstigt nog så orkar inte jag, som spenderar de allra flesta av mina vakna timmar framför datorn, sitta här i längre perioder. Är helt utmattad. Så nu ska jag gå och fortsätta kurera mig med coca-cola. Har ni några bra tips, så mottages det med största glädje.

Ha det bra.