Tröttmössan är på

Idag sitter tröttmössan ordentligt på. Skrattar åt ingenting, eller snarare åt precis allting. Har varit så otroligt dum, somnade vid 17 och vaknade först igen vid 18.30. Det är helt klart mot mitt bättre vetande, det kommer innebära att jag kommer få det svårt att sova i natt, för att sedan gå upp och jobba i 10 timmar. Så det jag skulle kommentera i dagens inlägg vet jag inte med säkerhet om jag finner lika roligt imorgon, som jag tycker att det är idag. Hur som helst är det så att jag fick en kommentar till inlägget Tankar om religion, det handlade om att det finns så många olika religioner och vilket är rätt? Det roliga är att jag ibland har som tendens att tänka i liknande banor. Om jag lever strikt efter en religion, för att jag tror att det är den sanna, vad händer då när jag dör? Kommer min religion att styra vad som händer då? Om jag har valt fel religion kommer jag för evigt brinna i helvetet eller kommer jag återfödas som en mygglarv? Eller ännu värre som en liten, skitig råtta som får sitta i bur med en katt som portvakt. HJÄLP! Jag som avskyr katter, eller avskyr var ett lite väl starkt ord. Jag är livrädd för katter, en av mina största fobier, om man bortser från råttor och möss förstås. Det skulle ju trots allt vara det ultimata straffet för mig, som inte är hinduism. En sak är säker i alla fall, är kristendomen den rätta tron så kommer jag att brinna i skärselden för evigt! Inte för att jag har brutit mot fler än fem eller möjligtvis sex av de tio budorden, men sen har vi ju de sju dödssynderna. Jag har en stolthet utan dess like och tror alltid att alla andra har det bättre än mig. All mat som kommer min väg frossar jag i mig av vällust. Sedan har jag en tendens till att vara lat och även snåla med mina ord. Nej, jag kommer med största sannolikhet inte till något paradis! Tror dock inte jag är ensam om det, vem vet, vi kanske syns i lågornas sken!



En liten kommentar som fick mig skratta igår. Jag satt och pratade i telefonen med Felicia 5 år, Mikkiz dotter, så säger jag till henne: Saknar dig. Var på hon svarar med en självklar röst: Det vet jag väl, knaaasungee!  Jag skrattade så mycket så jag trodde jag skulle avlida. Barn kan dem!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback