Freddie

Då var den andra "riktiga" arbetsdagen genomförd och nej, jag längtar inte hem! Jag har det alldeles ypperligt bra här uppe, så ingen behöver komma till min undsättning. Delvis så kan det bero på att jag har ett fungerande internet, detta till trots så börjar jag redan saknar många av er där hemma. Där hemma är ju något som är mångtydigt, med hemma menar jag Avesta, Karlholm och Söderfors.  Känner inte för att specificera vilka ni är, för det tror jag ni vet ändå.

I måndags när jag åkte upp hit och insåg att jag skulle bli lämnad helt ensam, uppe i bergen, så kom nervositeten ordentligt över mig. Det som var mest skrämmande, är att jag skulle bli lämnad här, utan någon tillgång till bil. Så blev det förvisso också, men jag har funnit mig väl tillrätta. Förvisso hade jag kunnat åka hemåt oftare om jag skulle haft en bil, eftersom jag endast jobbar fyra dagar per vecka, men hittills så går det ingen nöd på mig.

Igår skickade min underbara vän Mikkiz en länk till mig. Jag blev förstås väldigt nyfiken, de länkar hon vanligtvis skickar till mig har en tendens att vara väldigt underhållande. När jag igår öppnade länken så kunde jag inte undgå att känna viss stygn av smärta. Är det så hon ser på mig? Eller skickade hon länken endast som en varning för hur mitt liv kommer att sluta, om jag inte börjar göra mig av med saker som jag inte längre nyttjar. En sak är åtminstone säker, att min lilla vän Mari utan tvekan skulle ingripa innan jag hamnar där.