Freddie

Nu är alla kuddarna i soffan färdigsydda! Så det jag har kvar nu är att klä om själva stommen, men till det krävs det att jag får min älskade Anders hjälp. Jag vet inte riktigt än hur jag får bort sidorna på soffan. Det löser sig nog. Jag bara längtar tills den är helt klar. Jag är dock inte hundra procentigt nöjd med den, men eftersom jag inte har sytt på symaskin på sju år så känns det bra i alla fall, det duger.
 

Det som känns allra bäst är att jag inom en snar framtid slipper se det där gräsliga plyshtyget, eller hur man nu stavar det. Gräsligt är det i alla fall. Usch! Jag förstår knappt längre hur jag har lyckats med att stå ut med det fula tyget i nästa två år snart. Helt obegripligt!