Alla ska vi den vägen vandra...
Jag måste än en gång konstatera att jag är ytterst dålig på att skriva, kommer av mig emellanåt, om man säger så. Har haft massor av ideér på vad jag skulle skriva om i bloggen, men inget har skrivits. Det blir verkligen som en lärare sa till mig i skolan:" Oftast när man skriver så är hälften kvar i huvudet." Alltså man skriver inte allt som man tänker och då blir det inte begripligt för läsaren. Det är exakt vad jag har gjort de senaste dagarna, fast jag tog det hela ett steg längre. Jag skrev inte ned något alls och lämnade allt kvar i huvudet.
I lördags hade jag en liten knasig idé om att skriva om att baka sockerkaka, hur roande det nu kan vara. Däremot så är det något som är väldigt gott, speciellt om personen som bakar tycker om att experimentera, så kan det bli väldigt gott.
I natt hade jag en annan idé, den handlade om hur man märker att man är vuxen. Jag låg och funderade mycket över det. För tillfället känns det som alla i min omgivning har barn eller väntar barn. Så då funderade jag på att det måste vara ett tecken på att man inte är så ung längre. Nu kanske jag överdrev när jag sa alla, men många av de som jag umgicks mycket med förut ska ha barn nu. Det känns förvisso väldigt roligt, men samtidigt lite skrämmande. Jag som älskar barn är inte på långa vägar beredd på att skaffa barn. Det finns väl en anledning till det med. För det första kan det vara bra att ha ett jobb och för det andra underlättar det mycket om man är tillsammans med någon och helst bor ihop med den personen. Nej, jag tycker det är väldigt roligt att växa upp och se vilka som får barn. Sen är det ju alltid lika roligt att se vilka de får barn med, hur de ser ut och vad de gör. Det är därför jag älskar facebook. Där kan man lätt se vilka som har barn, för de har ju alltid minst ett kort på deras små:)
Nu tänkte jag knyta ihop detta inlägget med rubriken. Jag vaknade i morse av att jag hade fått ett sms av min mor, det var kort och koncist: "Arne dog i tisdags". Det var inget oväntat, han var dock 93 år gammal, men en man med en otrolig karisma.
Med dessa ord så avslutar jag dagens blogg inlägg.
Kramar
I lördags hade jag en liten knasig idé om att skriva om att baka sockerkaka, hur roande det nu kan vara. Däremot så är det något som är väldigt gott, speciellt om personen som bakar tycker om att experimentera, så kan det bli väldigt gott.
I natt hade jag en annan idé, den handlade om hur man märker att man är vuxen. Jag låg och funderade mycket över det. För tillfället känns det som alla i min omgivning har barn eller väntar barn. Så då funderade jag på att det måste vara ett tecken på att man inte är så ung längre. Nu kanske jag överdrev när jag sa alla, men många av de som jag umgicks mycket med förut ska ha barn nu. Det känns förvisso väldigt roligt, men samtidigt lite skrämmande. Jag som älskar barn är inte på långa vägar beredd på att skaffa barn. Det finns väl en anledning till det med. För det första kan det vara bra att ha ett jobb och för det andra underlättar det mycket om man är tillsammans med någon och helst bor ihop med den personen. Nej, jag tycker det är väldigt roligt att växa upp och se vilka som får barn. Sen är det ju alltid lika roligt att se vilka de får barn med, hur de ser ut och vad de gör. Det är därför jag älskar facebook. Där kan man lätt se vilka som har barn, för de har ju alltid minst ett kort på deras små:)
Nu tänkte jag knyta ihop detta inlägget med rubriken. Jag vaknade i morse av att jag hade fått ett sms av min mor, det var kort och koncist: "Arne dog i tisdags". Det var inget oväntat, han var dock 93 år gammal, men en man med en otrolig karisma.
Med dessa ord så avslutar jag dagens blogg inlägg.
Kramar
Kommentarer
Trackback
