Freddie

Vissa dagar är man helt enkelt bara tröttare än andra dagar. Under dagen har jag trots allt inte känt mig speciellt trött, men tror det räckte med att kliva innanför dörren. I samma stund som jag öppnade ytterdörren och tog ett steg in, så rasade tröttheten över mig, som ett svart, sammetslent skynke. Jag trädde in i dimman. Har ännu inte lyckats tagit mig ur den och ju längre tid jag befinner mig i detta tillstånd desto mer saker kommer jag på att jag borde uträtta. Prioritet ett på listan nu, är att ta itu med min disk. Troligen blir det väl så att jag tar en vända ner i källaren för att starta en maskin med tvätt först och diskar under tiden som maskinen är igång. En annan sak som är av hög prioritet är att besöka duschen, mitt hår har nu klarat sig utan vatten i drygt tre dagar. Tur att det inte ser flottigt ut ännu, men en dag till klarar det sig inte utan vatten. På tal om vatten så är nog mina blommor helt uttorkade, det var någon person som skulle påminna mig igår om mina älskade växter, men icke! Allt måste man tydligen komma ihåg själv!

På söndag så kommer det en tjej som ska flytta in här i huset med mig. Hon kommer från Fagersta, mycket mer än så vet jag inte, förutom att hon ska arbeta på förskolan här i byn. Så nu håller jag mina tummar hårt och hoppas på att det kommer att gå bra. Tydligen så blir jag i alla fall själv här om helgerna. Så det är bara tur att jag är på god väg att bryta min gamla dygnsrytm, från nattuggla till morgonlärka. Skulle jag själv få bestämma vad för slags människa jag skulle vilja vara, så är det utan tvekan morgonmänniska. I synnerhet på sommaren.

Tänk er att vakna 05.00. Känna värmen från de solstrålar som tränger in genom persiennerna. Du öppnar ett fönster eller en dörr, lite på glänt. Hör hur fåglarna sjunger utanför. Har du riktigt tur så befinner du dig i närheten av en sjö, älv eller att hav och hör hur vågorna slår emot några stenblock. Du trär på dig en tröja och tassar in i köket. Brygger en kopp kaffe, känner hur kaffearomen blandar sig med doften från vattnet och växterna utanför. När kaffet sedan har bryggts färdig, häller du upp kaffet i en kopp, tar den med dig ut i solen, går med barfotafötter över gräset och känner hur daggen väter dina fötter och grässtråna kittlas mot tårna. För att sedan bara sjunka ner på en klippa och blicka ut över vattnet, känna ro i varje del av kroppen.  

Är inte det helt underbart?

Nervös till tusen, är de tre ord som har stämt bra in på mig idag. Det är nämligen så att de femmor som jag har i skolan, har idag vart med och tävlat i kvartsfinalen av "Vi i femman". Denna kvartsfinal sändes live i P4 Dalarna och du kan lyssna på programmet om du går in på: www.sr.se/viifemman, därifrån kan du bläddra dig fram till detta program som sändes tisdagen den 27/1 klockan 17.00-18.00. Trots allt så tror jag inte att jag var ensam om att vara nervös. Jag har en känsla av att både deltagarna samt publiken var minst lika nervösa som jag! Ett tag trodde jag att det var läge för mig att gå in på toaletten och hulka upp lunchen för att jag var så nervös. Jag som inte ens var med och tävlade! Nervositeten släppte allt mer ju längre tävlingen pågick, lite av den släppte redan när en av eleverna tog det första poänget till vår skola. Det kändes så skönt, då var de med i tävlingen. De gjorde ett fantastiskt bra jobb och var otroligt duktiga. Det var jämnt mellan lagen, inför sista frågan stod det 11-11! Sista kategorin var planeter, här fick lagen själva bestämma svårighet på frågan, från 1-5 och belönades med lika många poäng. Tyvärr, måste jag nog säga så fick Säter åka hem med en seger på 14-11. Trots allt så var det ju inte egentligen någon större förlust. Tänk att en av Dalarnas topp 8, 5:or går på den här skolan. De är ju otroligt duktiga! Önskar Säter, ett stort lycka till i semifinalen. Till 5:orna på Vildmarksskolan. Sträck på er och var stolta. Jag använder vanligtvis inte svordomar i min blogg, men fy fan vad ni är grymma!  Glöm inte det!

Sedan måste jag ju även berömma alla andra elever, föräldrar och övrig publik för ert fantastiska stöd och för ert engagemang, stöttning och delaktighet. Ni var minst lika grymma!

Kramar till er alla!

Nu har tystnaden återigen sänkt sig över mitt hus. Vinden som var så stark igår har även den idag mojnat. Snöflingorna dalar ner utanför huset, på samma sätt som lugnet har lagt sig inuti. Förvisso spelas det fortfarande musik, men nu är det tomt. Jag är ju van vid att vara själv i mitt, som jag upplever det, gigantiska hus. Nu har det vistats ytterligare tre personer i huset i nästan ett dygn. D har vart här med hans barn, han var ju förutseende nog att ta med sig lite leksaker åt barnen, till min stora förtret. Jag är van med att det kan ligga papper utspridda över köksbordet, för så har jag det hela veckor när jag sitter och planerar inför lektioner. Det jag inte är van vid är att se efter vart jag sätter ner fötterna på golvet. Mitt stora köksgolv har i helgen förvandlats till en stor lekmatta för diverse leksaker så som bilar, dockor och en scooter.  Nu ser det återigen ut som vanligt här. Jag har ordningsställt allt så det ser ut om innan de kom. Det andra jag kom att fundera över är vilken stor hall jag återigen har. Tidigare har jag inte reflekterat över att den är smal, men när fyra personer ska klä på sig för att gå ut, så kan man inte låta bli att undgå hur trång den i själva verket är.  Vet att D bara åkte för knappt en timme sedan, men längtar redan till nästa helg då jag får träffa han igen! Jag tror jag ska avsluta mitt inlägg här innan jag, som Emma så fint uttrycker det, blir patetisk.

Hoppas att ni får en bra dag i det otroligt fina vädret!

Aldrig ska man sluta att förvånas. Ska försöka få ett sammanhängande och begripligt inlägg över en del av de roliga händelser som jag har hört och vart med om idag.

Den första händelsen inträffade i natt. En av mina kära vänner gick igår kväll och la sig i sin säng och somnade. När hon sedan vaknade så gick hon upp och sminkade sig samt gjorde sig klar för att åka till jobbet, därefter tittade hon på klockan som visade sig vara 24.00. Det roligaste av allt är att hon blir otroligt sur om hon inte får sova. Hon är en person som man bör akta sig noga för att väcka i onödan. Så hur hon lyckades somna om, är för mig ett stort mysterium, ser henne framför mig hur hon går omkring och svär i sin lägenhet.  

Den andra händelsen är att en annan vän till mig har haft problem med sin bil. Detta har resulterat i att han inte har kunna tagit sig till jobbet. Idag efter att han hade införskaffat sig en ny bil, så lyckades han laga den gamla. Så från att inte ha en endaste fungerande bil, så har han nu två som rullar.

Den tredje händelsen som gjort att jag har vikt mig dubbel av skratt är att jag skickade ett meddelande till min far där texten löd "Någon ringde nyss till mig och frågade massa om dig! :-O" Om man bläddrar ner ett flertal rader så står det sedan "Är du så desperat att du inte ens hinner läsa klart medelandet? ;) skicka vidare och se hur många desperata vänner du har !:)"  (Stavfelet beror på att jag endast citerat vad som stod). Pappa ringde givetvis upp mig, när jag berättade för honom att han inte hade läst hela meddelandet skulle han göra det samtidigt som vi fortfarande pratade i telefonen med varandra, detta resulterade i att han ringde upp mig ytterligare en gång. Jag som tänkte att mottagningen hade brutits besvarade det. När jag sedan tittar ner på telefonen ser jag att jag har två samtal igång båda är från pappas mobil, varav det ena är parkerat. Hur stor är sannolikheten för det? Visste inte överhuvudtaget ens att det gick!

Så för att sammanfatta den här dagen så har den hittills vart full av skratt. Finns förvisso mer saker som har fått mig att skratta rejält, men dessa är de händelser som jag känner att jag inte kan låta bli att dela med mig av. Sensmoralen i alla dessa historier är att man ibland kanske behöver tänka ett steg ytterligare och inte bara handla. Rätta mig om jag har fel.

Precis innan jag började skriva, var jag så irriterad att jag hade kunnat dra en lång, lång otrevlig ramsa av alla de svordomar som jag kan. Har nämligen upptäckt anledningen till varför min dator är så fruktansvärt seg. Virus. Detta är dock något som jag inte kan finna lustigt ur någon aspekt alls. För mig är detta en fullständig katastrof! Hade nästa, bara nästan, känts bättre att veta att jag skulle dö inom ett år. Är så fruktansvärt irriterad på den här skiten, rent ut sagt. Så vad ska jag göra nu? Jo, nu ska lilla Freddie försöka klura ut en lösning, med lite assistans från sin far, för att få bort det där hemska viruset från datorn, sedan kan vi alla hålla våra tummar för att jag lyckas. Ifall detta går vägen så ska jag aldrig mer sitta och gnälla över att min dator är seg, inte före jag har genomsökt att datorn är "frisk" i alla fall. Det är ju som att säga till någon med högfeber varför ligger du och vilar dig så mycket? Jag kanske överdrev liknelsen lite väl, men hoppas ändå att ni förstår vart jag vill komma med det. Man bör inte anklaga någon eller något förrän man har all fakta.

Det som dock gjorde mig på lite bättre humör var att min kära mor ringde. Döm om hennes förvåning när jag svarade i telefonen 06.15 med en glad och pigg röst. Det händer relativt sällan. Jag tror hon fortfarande inte har smält det till 100 %. Hon funderade hur jag kunde vara vaken nu och varför jag vart vaken sedan 5.00. Jag sa som det var, en trevlig liten kille ringde och väckte mig, var på hon frågade vilken av dem?  Vilken av dem? Så vitt jag vet så finns det bara en som jag skulle kunna säga att det är riktigt trevligt när han ringer. Ibland blir jag inte riktigt klok på min mor, men det är nog ömsesidigt. Jag kunde dock inte låta bli att skratta åt hennes kommentar. Må du vila i frid eller i alla fall ha en bra natt sömn nere i Frankrike så du inte är lika förvirrad nästa gång vi ses kära mor.

Ibland känns det som om tiden står stilla, andra gånger så känns det bara som den susar iväg. Ändå så är det svårt att tänka sig att en minut, dock alltid är en minut. En timme är alltid en timme. Vi kan inte skynda på tiden, det är helt orimligt. Alla vet vi hur lång en minut kan vara när man sitter och väntar, medan en minut när man ska hinna med en buss kan gå ofantligt fort. Idag är en sådan dag som jag inte riktigt vet vart den har tagit vägen. Den har bara passerat. Jag är inte missnöjd på något sätt, men det har hela tiden hänt något. Så nu sitter jag här och funderar vart min energi har tagit vägen. Förmodligen så ligger den redan i min säng och väntar på mig. Trött som få är jag just nu, men dessvärre vet jag att sekunden som jag lägger mitt lilla huvud på kudden så kommer all energi bara vilja komma ut.  Det är fruktansvärt, så nu går jag i valet och kvalet och funderar om jag ska gå och lägga mig redan nu, eller om jag ska vara vaken en stund till. Det kan resultera i att jag blir piggare ju längre jag sitter här, eller så blir jag tröttare. Senare alternativet är dock att föredra.  Eftersom jag känner mig själv relativt bra, så har jag en föraning om att jag kommer sitta och vänta på om programmet som ska rensa upp lite på min dator och genom det få min dator att reagera lite snabbare ska slutföra sin uppgift. Så nu är det bara väntan som kvarstår av det här dygnet. Väntan på datorn. Väntan på sömnen. Sedan har vi en helt annan väntan. Det handlar om att det ska bli nästa helg. Det får jag vänta ohyggligt länge på, men var är det man brukar säga? Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge!

Tanken var den att jag skulle mysa ner mig i soffan, för en gång skull. Ta med mig täcket och se någon värdelös, eller om jag har tur, en bra film. Det är förvisso fortfarande tanken, men kan inte låta bli att berätta något otroligt roligt. Det har kommit snö idag! När jag säger det känner jag mig som ett litet barn, men det kan inte hjälpas. Jag älskar snö. Det är bland det bästa som finns och ska det vara vinter, så ska det vara vinter också. Det som tyvärr stör mig nu är att under detta vita, änglalika snölager finns det något som inte är lika roligt. Fallet är sådant att marken har vart betäckt med is, på alla möjliga ställen längs vägarna och givetvis så ligger den kvar under snön.  Detta medför att snön döljer isen och jag går och halkar omkring som en Bambi på hal is, med ögonbindel. Så fullt ut så kan jag dessvärre inte glädjas åt snön, men likväl så mår min själ lite bättre av att mötas av en vitutsikt från fönstret än en grå. Nu har ni fått en liten uppdatering av vad som sker uppe i västra Dalarna, med det så tar jag mitt varma, mysiga och stora täcke och beger mig in i vardagsrummet för att vila upp min kropp och själ med hjälp av en film.

Ha en trevlig afton!

Något är fel. Det är något som är helt uppåt väggarna fel. Klockan är 08.00, det är söndag och jag är vaken.  Redan där tror jag att även ni börjar få onda aningar. Då ska jag även tillägga att jag har vart vaken en timme redan.  Kan detta vara ett tecken på en dålig dag? Jag som tycker att det är skönt att sova, har helt omöjligt för tillfället att sova. Det är som att "miss rastlös" inom mig har vaknat till liv och bara vill få saker gjorda och visst har jag redan fått saker avklarade. Jag har vikt ihop tvätten som har hängt på tork samt startat en ny maskin med tvätt. Detta är illa!

Du vet att det är en dålig dag då...

•   ... brödrosten, mot förmodan, levererar två stycken perfekta mackor.

•   ... din blind-date visar sig vara din f.d. fru.

•   ... din uppblåsbara flickvän exploderar.

•   ... du hoppar ur sängen och missar golvet.

•   ... du kissar blått.

•   ... du sätter bh:n på fel håll och den passar bättre.

•   ... du sätter båda kontaktlinserna i samma öga.

•   ... fågeln som sjunger utanför ditt fönster är en vråk.

•   ... solen går upp i väster.

http://www.livet.se/ord/kategori/Du_Vet_Att_Det_är_En_Dålig_Dag_Då_...

•   ... du vaknar före väckarklockan.

•   ... du ställer dig i duschen och inser att det endast finns kallvatten.

Mina tillägg. Är det någon annan som har ett bra exempel på när man vet att det är en dålig dag?

Ha en bra dag!

Det finns knappt något som irriterar mig till den grad som min dator gör just nu. Mitt internet verkar endast fungera till och från. Datorn tar otroligt lång tid på sig att fundera över saker. Jag måste nog erkänna att det är dags för lilla Freddie att göra en grovrensning och uppdatering av denna lilla dator. Detta kommer att ske i helgen. Så om någon, mot förmodan, skulle sakna mig ute på msn så vet ni svaret. Jag har en föraning om att jag inte kan ha diverse program igång medan jag rensar, det skulle bara dra ut på allt elände. Det vill jag definitivt inte. Detta ska bli som att ta bort ett plåster, med andra ord ska det ske snabbt och smärtfritt.

Fick en otroligt fin dikt på min mail idag. Alla ni som känner mig vet att dikter är bland det bästa jag vet. Bara därför så kan jag inte låta bli att dela med mig av denna underbart, vackra dikt. Läs och njut av detta hänförande konstverk, skapat av ord.

Jag har funnit ett utmärkt substitut för cigaretter. Kaffe! Vad skulle jag ta mig till utan en kopp med kaffe i, i handen? När jag skriver detta är jag helt allvarlig. Mitt dagliga intag av kaffe har ökat radikalt, den senaste tiden. Tidigare drack jag maximalt 4 koppar kaffe på ett dygn. Idag är det vad jag hinner få i mig under mina fyra första vakna timmar på dygnet. Visst har jag upptäckt själv att mitt kaffeintag har ökat, men det som fick mig att vakna till ordentligt var frågan; är du kaffemissbrukare? Då började jag verkligen inse att kaffekoppen är ett substitut för ett annat s.k. missbruk. Jag dricker inte kaffe egentligen för att jag är kaffetörstig, utan för att ha någonstans att göra av mina fingrar, för att ersätta ett annat behov.  Nämligen cigaretter. Detta är något som jag egentligen finner mycket märkligt. Tidigare har jag inte kunnat dricka en kopp med kaffe utan att röka. För varje gång jag har planerat att sluta röka har första tanken vart; då måste jag även sluta dricka kaffe.  Nu har det istället visat sig att kaffe utan cigaretter fungerar mycket bra, i de flesta avseenden, förutom om man ska ta hänsyn till min stackars mage. Som Mikkiz så snällt uttryckte det; Du kommer med stor sannolikhet att ha magsår inom en snar framtid. Detta må vara sant och det får mig att fundera om te är ett likvärdigt substitut. Det tåls åtminstone att fundera över. Jag kommer ju trots allt att få ha en kopp med en varm dryck mellan mina händer. Är det allt som krävs för att ta bort mitt nikotinbegär så kan det vara ett utmärkt val, ur alla möjliga perspektiv. Så för att besvara frågan så är jag rädd för att svaret är ja. Ja, jag är kaffemissbrukare.

Jag tror att jag blir vansinnig. Skrev igår om att jag behövde minska ner på min sömn om helgerna, med det menade jag dock inte att den skulle ökas på i veckorna. Tydligen var det så min lilla neanderthalarhjärna tolkade det. Vaknade imorse och kände mig otroligt utvilad, detta kändes helt fel. Det var alltså något som inte stämde. Ett mycket riktigt antagande av mig, då klockan visade 9.45! Tilläggas bör att jag börjar arbeta 8.00. Detta var mycket illa. Så jag ringer upp arbetsplatsen, men får inget svar. När jag väl anlände så möttes jag av kommentaren; var kudden skön. Det var höjden av pinsamhet. Så nu är det skärpning som gäller mina sovtider framöver!

Då var ännu en arbetsdag utförd. Jag inser nu att jag med högsta sannolikhet bör ändra mitt sätt att spendera de timmar jag har att tillgå per dygn. Det jag vet är att jag vaknar som lättast och känner mig som mest pigg efter ca 6 timmar av sömn. Detta innebär att mina helgrutiner behöver genomgå en radikal förändring. Det gör inte mig gott att sova i 11 timmar per natt. Det leder snarare till att jag känner mig ännu tröttare. Genom att jag sover 5 timmar för mycket varje helg, resulterar det i att jag känner mig otroligt seg om helgerna, till skillnad från i veckorna. Som idag, måndag, kände jag mig relativt pigg när jag öppnade mina små blå/gröna. Det är kanske inte så konstigt förvisso. Jag tycker fortfarande det är roligt att gå till arbetet. Tycker att det är en stor utmaning, men en rolig sådan. Jag trivs ju med att dela med mig av mina kunskaper och erövra nya erfarenheter. Det kan nog de flesta i min omgivning skriva under på. Saknar er mina nära och kära, men beslutet står fast det dröjer tills jag sätter mig på ett tåg hem.

Då var den andra "riktiga" arbetsdagen genomförd och nej, jag längtar inte hem! Jag har det alldeles ypperligt bra här uppe, så ingen behöver komma till min undsättning. Delvis så kan det bero på att jag har ett fungerande internet, detta till trots så börjar jag redan saknar många av er där hemma. Där hemma är ju något som är mångtydigt, med hemma menar jag Avesta, Karlholm och Söderfors.  Känner inte för att specificera vilka ni är, för det tror jag ni vet ändå.

I måndags när jag åkte upp hit och insåg att jag skulle bli lämnad helt ensam, uppe i bergen, så kom nervositeten ordentligt över mig. Det som var mest skrämmande, är att jag skulle bli lämnad här, utan någon tillgång till bil. Så blev det förvisso också, men jag har funnit mig väl tillrätta. Förvisso hade jag kunnat åka hemåt oftare om jag skulle haft en bil, eftersom jag endast jobbar fyra dagar per vecka, men hittills så går det ingen nöd på mig.

Igår skickade min underbara vän Mikkiz en länk till mig. Jag blev förstås väldigt nyfiken, de länkar hon vanligtvis skickar till mig har en tendens att vara väldigt underhållande. När jag igår öppnade länken så kunde jag inte undgå att känna viss stygn av smärta. Är det så hon ser på mig? Eller skickade hon länken endast som en varning för hur mitt liv kommer att sluta, om jag inte börjar göra mig av med saker som jag inte längre nyttjar. En sak är åtminstone säker, att min lilla vän Mari utan tvekan skulle ingripa innan jag hamnar där.

Hade någon berättat för mig för 6 år sedan, att jag vid 23 årsålder skulle undervisa i en skola i fjällen, så hade jag med största sannolikhet endast skrattat och skakat nekande med mitt lilla huvud. Med andra ord så hade jag inte tagit den personen på allvar. Lilla jag, uppe i fjällen. Nej, den tanken stämmer inte riktigt överens med min självbild. Ännu värre hade det varit om någon hade sagt, för 10 år sedan, att jag skulle utbilda mig till lärare inom natur- teknik och matematik. Den personen skulle jag förmodligen endast ha ignorerat. Teknik? Jag? Jag visste ju knappt hur man bytte glödlampa, då. Nu är det dock så att jag hamnat på en liten skola uppe i fjällen. Jag undervisar i Förskoleklass upp till år 5, men framför allt år 3-5 ansvarar jag för. Lilla jag ska även ha alla elever i idrott samt textilslöjd. Så utan att överdriva, så kommer detta halvår bli det mest erfarenhetsrikaste halvår i mitt liv. Inte nog med att jag ska undervisa i ämnen jag inte har utbildning inom, så ska jag även undervisa på en högre nivå än jag har behörighet för, dessutom sker detta drygt 40 mil från min hemort.   

Idag har jag genomfört min första dag i barngrupp.  Många nya ansikten, så det blir en utmaning att se hur lång tid det kommer att ta för mig innan jag kommer ihåg namnen på alla. Svårare är det dock när man har tagit på sig alla vinterkläder och gått ut. Det är en sak att känna igen eleverna inomhus och en helt annan sak att försöka känna igen dem med mössor och stora vinterkläder. Förmodligen så kommer även detta gå bra. Det jag är mest konfundersam med just nu är planeringen för de lektioner som jag ska undervisa i. Så åtminstone en timme ikväll kommer att gå åt till att söka inspiration och att göra en början till en grovplanering.

Då får jag önska alla en god fortsättning på det nya året, som har börjat katastrofalt ur mitt bloggande perspektiv.

Det har hänt mycket under den gångna veckan. Bland annat har jag vart och firat nyår hos min lilla Sessan i Karlholm och firat nyår. 

Sedan är det ju så att jag har flyttat upp till nordligare Dalarna.  Här är lite bilder därifrån.