Skadad
Har ytterligare en bekännelse som jag måste få ur mig, jag är inte bara kaffeholic, jag är även bokslukerska. Vet att jag vanligtvis inte har som vana att skriva om de böcker jag läser, men nu kan jag inte låta bli. Boken som har fått mig helt tagen nu är "Skadad", det är en sann berättelse skriven av Cathy Glass. I boken får vi en inblick i åttaåriga Jodies liv. Glass beskriver tillvaron som fostermor åt Jodie, som innan hon anlände till Glass hade avverkat fem fosterhem på fyra månader. Redan tidigt börjar Glass misstänka att Jodie har blivit utsatt för något fruktansvärt hemskt. Efter att Jodie har vistas hos henne i 14 dagar så berättar Jodie delar av det fasanfulla som hon har varit med om. Hennes egen far samt farbror har förgripit sig på henne, detta har även fotograferats. Hennes mor och hennes farbrors fru har även de varit närvarande i rummet under de gånger som övergreppen har skett. Det mest obegripliga med allt är att socialen har haft ett vakande öga på Jodie från det att hon föddes, men inte har sett detta. För Jodie är detta så naturligt att hon tror att alla fäder förgriper sig på sina barn. Detta får givetvis Glass att misstänka att Jodie har blivit sexuelltutnyttjad från det att hon var ett spädbarn, mer än så vet jag inte i nuläget.
I mina ögon skulle det kännas mer onaturligt om inte Jodie hade haft ett aggressivt beteende. Många av de barn som visar sådana tendenser är vanligtvis väldigt sköra och gömmer sig bakom en sådan fasad för att ingen ska kunna komma åt dem. Det som Jodie också visar upp är att hon inte söker någon kontakt med andra människor, hon avskärmar sig helt, skär sig själv och visar upp en sida som tyder på att hon har stängt ute alla känslor. Hon stänger av olika sinnen för att kunna överleva. Sover inte om nätterna då hennes överlevnadsinstinkt ständigt är aktiv. Den här boken håller mig fängslad, skulle vilja säga att den är bra, men det överensstämmer inte med sanningen. Intressant är inte heller ett ord som beskriver boken. Boken håller mig fängslad, eftersom jag vill veta hur allt kommer att ordna upp sig för lilla Jodie. Det är som Glass beskriver det, när man får höra Jodies berättelser så skäms man över att vara vuxen. Inget barn ska behöva utsättas för något dylikt, i synnerhet inte av sina egna föräldrar. De är ju trots allt föräldrarna som ska vara barnens fasta punkt. De är föräldrarna som ska skydda barnen från all ondska som finns omkring oss. De är föräldrarna som ska hjälpa barnen så att de ska kunna stå på egna ben. De är föräldrarna som ska ge barnen den bästa tänkbara start här i livet. Det Jodies föräldrar har utsatt henne för, får mig bara att vilja spy. Hur kan någon utsätta ett barn för detta? För mig är det något helt obegripligt.
Allt detta får mig bara att tänka: det skjuts för lite! Jag är mot all form av våld, dessutom är jag emot dödstraff, men är det någon gång jag skulle vilja förespråka det, så är det mot de personer som utsätter barn för något dylikt. Egentligen så anser jag att de kommer alldeles för lindrigt undan genom dödstraff. De ska lida! De ska varje dag få ångra allt de gjort. Varje dag ska de få utstå smärta, i andra ordalag ska de torteras. Inget annat straff skulle kunna väga upp mot vad de har gjort. Inget! De har förstört en helt oskyldig varelse som inte kan försvara sig själv. Ett barn som alltid kommer att bära dessa minnen med sig. Hjärnan har en förmåga att gömma undan hemska minnen, men inget kan försvinna helt och hållet. På något sätt kommer det alltid i fatt en. Kanske skulle det inte hjälpa de barn som utsatts för övergrepp m.m. om den skyldige torterades för detta, de skulle nog, får jag bekänna efter en viss eftertanke må bättre av att veta att det inte fanns någon möjlighet att denna person någonsin skulle kunna komma åt dem. Alltså, dödstraff för personer som förgriper sig på barn! Enligt mig har de förbrukat sin rätt till ett liv, de har redan förstört, fråntagit någon annans möjlighet till ett bra liv.
Barn ska vara barn. De ska ha rätten att leka. De ska inte belastas med de vuxnas problem. De är inte de som ska utföra alla sysslor i ett hem. De ska lära sig om omvärlden genom lek, ex. ska de lära sig hur man lagar mat genom att leka med kastruller och leksaksspis, inte genom att göra det praktiskt. Leken är för barn det viktigaste, det är genom den som de lär sig, de är genom den som verkligheten blir begriplig för dem. Barns lekar ska definitivt inte innehålla sexlekar! De är barn, så tillåt dem få vara det också!
Tillåt varje barn som finns på denna jord tro att de är mest värda. Tillåt varje barn att lita på att de är trygga i deras hem och närbyggd. Tillåt varje barn veta att det är älskat för den han/hon är. Tillåt varje barn att få somna i vetskapen varje natt, att ingen skulle skada han/hon, syskon, mamma, pappa eller någon annan nära person. Tillåt varje barn att få känna sig trygg och endast grubbla över sådant som barndomen hör till, allt sådant som vi vuxna inte kan förstå. Tillåt varje barn att tro på deras egen förmåga, att de kan, att de duger. Tillåt barn att få vara barn, de kommer att bli vuxna de med, men tillåt barn få vara barn. Enligt barnkonventionen gäller detta till dem har nått åldern 18 år!
