Svenska språket ett rent helvete?
Efter lite letande efter ordspråk på internet så fann jag dessa förklaringar på olika ordklasser. Mycket enkelt och alla kan lätt förstå till vilken ordklass som olika ord tillhör.
Substantiv är ord som man kan sätta djäveln efter. Undantag är ex. skolhelvete och klockfan
Verb är ord som man kan sätta utav bara helvete efter, ex. drack utav bara helvete.
Adverb är ord som man kan sätta förbannat alltså runt, ex. förbannat fort alltså.
Adjektiv är ord som man kan sätta skit framför, ex. skit snygg.
Dock så insåg jag att detta lämpar sig mindre bra i undervisningen, i låg-och mellanstadiet. Så då får jag väl tillägga att det är större sannolikt, att jag lär dem detta utifrån denna lilla ramsa.
Substantiv är ord på ting, sådana som boll och ring.
Adjektiven sedan lär, hurdana tingen är , till exempel sur och tvär.
Verb är sådant man kan göra, som att hoppa, se och höra.
Då har jag fått det ur världen. Hoppas nu ingen kommer att tolka detta helt fel. För det bör alla veta, jag svär aldrig när jag arbetar med barn. Hur konstigt det än låter. Svär gör endast sådana som har ett begränsat ordförråd och inte vet vilket ord de ska ta till istället. Jag kan själv egentligen sätta mig under den kategorin, eftersom jag har en tendens att rabbla ur en lång ramsa av svordomar många gånger. Något jag egentligen inte är stolt över. Skulle gärna vilja ha ett nyanserat språk, så att jag utan några problem skulle kunna undvika de hemska orden. Tyvärr så är det kanske svårt att lära en gammal hund att sitta, de flesta av svordomarna kommer perautomatik. De bara flyter ut innan jag hinner reflektera över det. Då är ju givetvis frågan, hur kommer det sig då att jag kan klara mig ifrån att svär i 8 timmar? Om det kommer automatiskt så borde det ju gälla jämt. Då kanske jag även bör säga,att det endast har hänt ett fåtal gånger, att jag har behövt hejdat en svordom att passera utgången.
Språket är något som kan vara väldigt roligt att leka med. Egentligen så är ämnet svenska ett av de ämnen som jag föredrar. Det beror på att det är intressant att se hur meningar kan få olika innebörd ifall man kastar om orden eller genom särskrivningar. Det är även intressant att titta på språket ur ett historiskt perspektiv, detta bidrar till en större förståelse för diverse stavningar.
Substantiv är ord som man kan sätta djäveln efter. Undantag är ex. skolhelvete och klockfan
Verb är ord som man kan sätta utav bara helvete efter, ex. drack utav bara helvete.
Adverb är ord som man kan sätta förbannat alltså runt, ex. förbannat fort alltså.
Adjektiv är ord som man kan sätta skit framför, ex. skit snygg.
Dock så insåg jag att detta lämpar sig mindre bra i undervisningen, i låg-och mellanstadiet. Så då får jag väl tillägga att det är större sannolikt, att jag lär dem detta utifrån denna lilla ramsa.
Substantiv är ord på ting, sådana som boll och ring.
Adjektiven sedan lär, hurdana tingen är , till exempel sur och tvär.
Verb är sådant man kan göra, som att hoppa, se och höra.
Då har jag fått det ur världen. Hoppas nu ingen kommer att tolka detta helt fel. För det bör alla veta, jag svär aldrig när jag arbetar med barn. Hur konstigt det än låter. Svär gör endast sådana som har ett begränsat ordförråd och inte vet vilket ord de ska ta till istället. Jag kan själv egentligen sätta mig under den kategorin, eftersom jag har en tendens att rabbla ur en lång ramsa av svordomar många gånger. Något jag egentligen inte är stolt över. Skulle gärna vilja ha ett nyanserat språk, så att jag utan några problem skulle kunna undvika de hemska orden. Tyvärr så är det kanske svårt att lära en gammal hund att sitta, de flesta av svordomarna kommer perautomatik. De bara flyter ut innan jag hinner reflektera över det. Då är ju givetvis frågan, hur kommer det sig då att jag kan klara mig ifrån att svär i 8 timmar? Om det kommer automatiskt så borde det ju gälla jämt. Då kanske jag även bör säga,att det endast har hänt ett fåtal gånger, att jag har behövt hejdat en svordom att passera utgången.
Språket är något som kan vara väldigt roligt att leka med. Egentligen så är ämnet svenska ett av de ämnen som jag föredrar. Det beror på att det är intressant att se hur meningar kan få olika innebörd ifall man kastar om orden eller genom särskrivningar. Det är även intressant att titta på språket ur ett historiskt perspektiv, detta bidrar till en större förståelse för diverse stavningar.
Kommentarer
Trackback
