Freddie

Ibland känns det som om tiden står stilla, andra gånger så känns det bara som den susar iväg. Ändå så är det svårt att tänka sig att en minut, dock alltid är en minut. En timme är alltid en timme. Vi kan inte skynda på tiden, det är helt orimligt. Alla vet vi hur lång en minut kan vara när man sitter och väntar, medan en minut när man ska hinna med en buss kan gå ofantligt fort. Idag är en sådan dag som jag inte riktigt vet vart den har tagit vägen. Den har bara passerat. Jag är inte missnöjd på något sätt, men det har hela tiden hänt något. Så nu sitter jag här och funderar vart min energi har tagit vägen. Förmodligen så ligger den redan i min säng och väntar på mig. Trött som få är jag just nu, men dessvärre vet jag att sekunden som jag lägger mitt lilla huvud på kudden så kommer all energi bara vilja komma ut.  Det är fruktansvärt, så nu går jag i valet och kvalet och funderar om jag ska gå och lägga mig redan nu, eller om jag ska vara vaken en stund till. Det kan resultera i att jag blir piggare ju längre jag sitter här, eller så blir jag tröttare. Senare alternativet är dock att föredra.  Eftersom jag känner mig själv relativt bra, så har jag en föraning om att jag kommer sitta och vänta på om programmet som ska rensa upp lite på min dator och genom det få min dator att reagera lite snabbare ska slutföra sin uppgift. Så nu är det bara väntan som kvarstår av det här dygnet. Väntan på datorn. Väntan på sömnen. Sedan har vi en helt annan väntan. Det handlar om att det ska bli nästa helg. Det får jag vänta ohyggligt länge på, men var är det man brukar säga? Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge!