Freddie

Vissa dagar är man helt enkelt bara tröttare än andra dagar. Under dagen har jag trots allt inte känt mig speciellt trött, men tror det räckte med att kliva innanför dörren. I samma stund som jag öppnade ytterdörren och tog ett steg in, så rasade tröttheten över mig, som ett svart, sammetslent skynke. Jag trädde in i dimman. Har ännu inte lyckats tagit mig ur den och ju längre tid jag befinner mig i detta tillstånd desto mer saker kommer jag på att jag borde uträtta. Prioritet ett på listan nu, är att ta itu med min disk. Troligen blir det väl så att jag tar en vända ner i källaren för att starta en maskin med tvätt först och diskar under tiden som maskinen är igång. En annan sak som är av hög prioritet är att besöka duschen, mitt hår har nu klarat sig utan vatten i drygt tre dagar. Tur att det inte ser flottigt ut ännu, men en dag till klarar det sig inte utan vatten. På tal om vatten så är nog mina blommor helt uttorkade, det var någon person som skulle påminna mig igår om mina älskade växter, men icke! Allt måste man tydligen komma ihåg själv!

På söndag så kommer det en tjej som ska flytta in här i huset med mig. Hon kommer från Fagersta, mycket mer än så vet jag inte, förutom att hon ska arbeta på förskolan här i byn. Så nu håller jag mina tummar hårt och hoppas på att det kommer att gå bra. Tydligen så blir jag i alla fall själv här om helgerna. Så det är bara tur att jag är på god väg att bryta min gamla dygnsrytm, från nattuggla till morgonlärka. Skulle jag själv få bestämma vad för slags människa jag skulle vilja vara, så är det utan tvekan morgonmänniska. I synnerhet på sommaren.

Tänk er att vakna 05.00. Känna värmen från de solstrålar som tränger in genom persiennerna. Du öppnar ett fönster eller en dörr, lite på glänt. Hör hur fåglarna sjunger utanför. Har du riktigt tur så befinner du dig i närheten av en sjö, älv eller att hav och hör hur vågorna slår emot några stenblock. Du trär på dig en tröja och tassar in i köket. Brygger en kopp kaffe, känner hur kaffearomen blandar sig med doften från vattnet och växterna utanför. När kaffet sedan har bryggts färdig, häller du upp kaffet i en kopp, tar den med dig ut i solen, går med barfotafötter över gräset och känner hur daggen väter dina fötter och grässtråna kittlas mot tårna. För att sedan bara sjunka ner på en klippa och blicka ut över vattnet, känna ro i varje del av kroppen.  

Är inte det helt underbart?