Freddie

Så då var det återigen måndag. Finns ju dagar jag tycker bättre om än måndagar, men den här dagen är relativt lugn i alla fall. Ska ägna den åt att umgås med mina nära och kära här i Söderfors. Sedan ska jag tydligen genomföra ett träningspass ikväll. Jag får ont i mina små muskler bara jag tänker på det. Vet att jag borde röra mer på mig, men bara tanken på det får mig att inse att träningspassen endast borde bestå av stretchning. Åtminstone de första gångerna. Trots allt tycker jag ju att det är roligt att spela fotboll, så egentligen är det inte det som jag klagar över, utan mer för att jag vet att jag inte kommer att kunna röra ordentligt på mig de kommande dagarna. Antar att det bara är att bita i det sura äpplet, annars blir det ju likadant varenda gång. Börjar fundera nu om det finns något damlag i fotboll uppe i Sälen. Skulle vara roligt att ta upp fotbollen, kommer ju ändå inte ha så mycket för mig mer än att jobba där uppe, lite nöje har man väl rätt till? Vi får väl se om jag hittar något lag med acceptabelt avstånd till.

Igår tog jag och lastade min mors bil full av saker, för att göra en resa uppåt i Sverige. Hem till familjen. Det är en liten resa på ca 9 mil. När jag hade åkt 8 mil och skulle svänga av på den sista delen av vägen, så står polisen där. Det visar sig att vägen är avstängd eftersom en långtradare har kört av och de ska till att bärga, klockan är då 16.30. För att kunna ta mig till Söderfors så får jag välja mellan att åka tillbaka 1 mil och sedan köra över skogen, eller att åka över Gävle, som definitivt är en ännu längre omväg. Så jag ringer till mamma och berättar vad som hänt, jag skulle hämta upp henne på jobbet för att sedan ta en tur in till Valbo. Hon säger att jag ska ta vägen över Hedesunda, en mil tillbaka alltså, så jag vänder, sedan ångrar hon sig och menar att hon kan åka med Sören in till Gävle. Så då får jag åka förbi de söta poliserna ännu en gång för att kunna vända och åka mot Gävle. Jag vet en som skulle ha suttit bredvid mig i bilen då, det är inte varje dag som man pratar med poliser två gånger på en och samma dag. Kanske bör tilläggas att ja blev så nervös att jag nästan, bara nästan glömde bort att det faktiskt var stopplikt. Fast min mor var ju inte speciellt mycket bättre hon, hon glömde bort den hon med, när vi åkte hem från Gävle och insåg att de fortfarande inte hade fått bort den där långtradaren. Så det är nog inte bara jag som blir nervös av söta poliser.

Ibland kan man få en känsla av att hela marken rycks bort under ens fötter. All trygghet och stabilitet bara försvinner bort på en bråkdelssekund. Hur man än försöker klamra sig fast, så kommer det ändå inte vara samma grund som man står på, när man väl har kämpat sig upp för kanten. Den delen har ju rasat bort. Finns inte mera. Det är alltså bara att börja bygga på en ny grund, göra den mer stabil än den förra. Göra den grunden mer säker. Framför allt, se till att den inte kan rasa av samma anledning som den förra. Det handlar om att foga, så det inte uppstår sprickor lika lätt. Det handlar om att göra sig själv och grunden till något stabilt, något som man kan förlita sig på. Det handlar om att kämpa. Det handlar om att överleva. Det handlar om att våga lita. Lita på sig själv och på att grunden håller.

Har i alla fall gjort något som var roligt idag. Gått i affärer med Mikkiz. Tänk så bra man kan må av att prova lite kläder.  Inte för att jag har råd att köpa dem, men det är roligt att se hur kläderna passar. Som tur är provar jag bara kläder jag tycker om, men inte skulle köpa även om jag hade pengar, då skulle jag ju bara bli deprimerad över att jag inte har råd med de där fina kläderna. Klänningen jag provade idag tyckte jag var riktigt söt, men ni kommer aldrig få se mig i den, mer än på kort. Det är inte riktigt min stil.


Kanske inte den snyggaste klänningen. Dessutom skulle ja nog ha tagit av mig strumporna innan jag fotograferade, men den fick mig på bra humör för en stund åtminstone.

Som jag berättade i mitt tidigare inlägg, så har jag och Mikkiz bland annat ägnat oss åt att titta på film. En av de två filmer som vi såg, var "Borta med vinden". En helt otroligt bra film, förutsatt att man tycker om gamla, romantiska filmer. I början av filmen, så ägnade jag mig åt att sitta och analysera. Huvudpersonen i filmen är ju Scarlett, hon är en otroligt bortskämd kvinna, som alltid ska få sin vilja fram. Hade denna film utspelat sig i dagens samhälle, istället för under 1800-talets mitt, så skulle Scarlett O´Hara vara en riktig bratz. Nu var det ju så att jag och Mikkiz även hade suttit och genofört olika test på en internet sida, bland de sista testen vi gjorde innan jag fick skjuts hem var; Your famous movie kiss. Mikkiz resultat blev "Spiderman"; "I have always standing in your doorway. Isn´t it about time somebody saved your life?" Min blev istället "Borta med vinden" ;"Great balls of fire. Don´t bother me anymore and don´t call me sugar". Ja efter att ha gått på om vilken bratz Scarlett är, så tycker jag ändå att hon har en viss poäng i de saker hon säger. Ingen ska komma och tro att de bara kan få vem som helst och ingen ska tilltala, åtminstone inte mig, som sugar. Inte efter den första kyssen i alla fall. Inte efter den femtionde heller för den delen.

Nu är det så att jag, som person är nog väldigt spontan, men jag vill gärna ha lite kontroll. Nu är det så, att en av mina vänner har gjort klart för mig, att jag ska boka upp varje helg i mars. Den stora frågan är varför? Även om jag har mina idéer om varför, så mår inte min lilla mage bra av att inte veta. Jag behöver ha kontroll. Veta vad som ska hända. Bara jag har ett schema att gå efter, eller att det finns en plan, sedan utifrån det, kan jag vara hur spontan jag vill.  Det jag tror kommer hända är att hon kommer att ha någon form av fest, om det inte är det, då har jag ingen aning. Antar bara att hon vet att hon ska ha festen i mars, men inte när och därför garderar upp sig så ingen bokar in något annat. Så nu håller jag alla mina tummar för att hon tänker berätta varför jag ska boka upp varje helg i mars. Återkommer med svaret.

Äntligen! Nu är lyckan gjord. Jag kan återigen diska, en vecka framöver i alla fall. Haft ett celebert besök av en kompis idag. Först visste hon inte om hon skulle ha tid att träffa mig idag, sedan visade det sig att hon skulle vara här från 11.30-21.00, med undantag för den timmen hon var och tittade på en lägenhet. Så nu har det gått i lite kaffe i min stackars mage, som redan strejkar, men det var det väl värt. Den sista timmen satt vi och gottade oss i skämt om män, hittade dessa ute på http://www.skrattnet.se/, vissa av skämten var riktigt underhållande. Förvisso, vilken tjej skulle inte skratta åt skämt om män? Det är lika osannolikt som om män inte skulle skratta åt blondinskämt.

Har även kommit på ytterligare en punkt till min handbok om hur jag fungerar, så punkt nummer 8 lyder alltså; tilltala mig inte som lilla gumman eller lilla vän.  Jag är inte en liten. Gör du det. Förvänta dig en plågsam död.  

Sedan måste jag även lyfta på hatten för en kille, som jag inte vet vem det är, men som en kompis vet vem det är. Hon var igår sugen på något, som vi alla nog är sugna på emellanåt och skickade då detta meddelande till en kille: "Du jag är vrålkåt." Svaret hon får efter någon timmes väntan lyder: "Djungelvrål heter ett godis. Kolla kylen om det finns någon gurka eller nåt." Jag måste bara ge honom credit, för att han lyckades nobba med humor. Ska du ändå dissa någon, så varför inte göra det med lite humor. Min kompis däremot, tyckte att det behövdes något mer humoristiskt än det där för att hon skulle lyfta på sin hatt. Vad tycker ni?

Med tanke på min käre vän, så tänkte jag avslutningsvis citera Freud. "... människan lever med sexuella och aggressiva drifter som kräver omedelbar tillfredsställelse. De är starkare än förnuft och sociala behov och framför allt samhälleligt oacceptabla. Därigenom är man som människa utsatt för ett ständigt lidande som kommer av de ofrånkomliga motsättningar som uppstår mellan biologi och kultur."

Idag har en kär vän till mig, tagit med mig på en shoppingtur och tur var väl det. Nu har jag det mest nödvändiga hemma igen, så som mandariner och toalettpapper. De blev tre affärer totalt, Willys, ÖB och någon annan affär som jag inte kan minnas namnet på. Den sista affären är i alla fall en affär som jag absolut inte ska gå in i. Det är i sådana affärer som jag mister hela min karaktär. Det gjorde visserligen min vän med, men hon föll för godiset och jag är ingen godisråtta så jag föll för något helt annat. Ljus. Ja, jag skrev rätt, jag är helt såld på ljus och allt annat som du kan inreda med. Allt som inte uppfyller någon egentlig funktion, men ändå är mysigt att ha i hemmet, det är det som kan få mig att mista hela min karaktär på bara några sekunder. Dock så är det inte lika illa som med stövlar, men ändå. Det är illa. Ni vill inte vistas i en sådan affär med mig. Jag lovar er. Dock så kan jag stolt meddela att jag inte förlorade min karaktär idag. Jag gick ut ur affären i stort sett tomhänt. Förutom de här små sakerna.

 Fast dessa behöver jag verkligen. Har varken gafflar eller knivar i normalstorlek hemma, men nu så har jag det. Min kära vän frågade mig varför jag hade slängt mina bestick och hon fick ett väldigt ironiskt svar som jag fick låta lite drömmande; "jag trodde att jag skulle leva lyckligt i alla mina dagar med din bror." Det tyckte jag var roligt. Dock såg inte hon lika road ut.

Just nu. Bara just nu. Så tror jag att jag håller på att gå under. Jag är inte pedantisk. Absolut inte, men jag tror jag har umgåtts med en pedantisk människa, lite för länge. Nu håller ja på att få krupp på disken som ligger i diskhon. Det är ett glas, två muggar, en sked samt de besticken som jag införskaffade idag. Diska då tänker ni. Det går inte! Jag ska vara insmord med en salva i 24 timmar och får inte diska utan diskhandskar under dessa 24 timmar. Det gör mig galen. Att inte kunna torka rent ytorna på diskbänken, spisen eller bordet. Tur att jag hade storstädning igår, då jag visste att det inte skulle kunna utföras idag. Just nu känns det ganska irrelevant. Det är som att jag dammsög igår, det finns ändå smuts på mitt golv idag igen. Kan någon snäll människa förklara för mig vart all smuts kommer från? Lite har följt med mig och min kompis in, men resten? Jag dammsög ytterst noga igår. Torkade av alla ytor. Så säg inte att jag har missat något.  Sedan har vi ytterligare ett litet problem. Jag är i stort behov av en bokhylla. Ingenstans att göra av mina böcker som står och ligger och trängs på min byrå och under mitt databord. Jag får helt enkelt krupp på denna oreda. Imorgon så ska det rensas upp minsann!

När jag ändå håller på och klagar och framstår som bitter och inåtvänd, så bör det tilläggas att jag inte kommer att svara på några meddelande idag mellan 21.00-22.00. För idag ska jag se Grey´s anatomy, det är inte lika heligt som House, men jag vill verkligen se det. Så vill någon mig något så får ni ta det före eller efter Grey´s anatomy, om det inte är något akut, det vill säga att någon har blivit så sjuk och fått åkt in till sjukhuset eller gått bort eller något annat hemskt så ni behöver mig just då. Är det inte det. Då kan ni vänta. Jag har 23 andra timmar över per dygn som jag kan ägna mig åt er den timmen, är min egen. Det kan låta elakt, men det får ni i så fall ta.