Freddie

Hade tänkt att jag skulle berätta allt om dagens road trip, tyvärr så blev jag hur trött som helst av att åka bil i nio timmar. Emma har skrattat konstant åt mig, sedan vi kom hem. Tydligen så ska jag se full ut. Det var länge sedan jag var så här trött. Orkar varken tänka eller prata och när jag inte orkar prata längre, då är det illa! Jag kan i alla fall sammanfatta dagen så här: Resan gick utmärkt. Intervjun gick galant. Arbetsplatsen var fantastisk. Beskedet förväntas jag få i början av nästa vecka.

Vinter var ju något som de hade i norra delen av Dalarna i alla fall. Det var hur mysigt som helst. Får jag inte det här jobbet, så kommer jag fortsätta söka jobb uppåt. Jag vill ha en riktig vinter. En vit vinter. Inte som här, en grå och slaskig vinter. Hur som helst, efter intervjun i Sälen åkte vi vidare till Rörbäcksnäs för att titta på den arbetsplats jag sökt jobb på. Vi åkte och åkte, allt vi såg var vit dimma, vit snö och lite granar. När varken vi eller GPS:n visste vart vi längre befann oss, så fanns det en avtagsväg mot Sälens flygplats. Mitt ute i ingenstans. Helt otroligt. Sedan åkte vi ännu längre, tills vi äntligen kom fram, sedan tog vi en annan väg tillbaka hem.

Vi har skrattat kopiöst mycket i alla fall och sjungit för full hals, ända tills det vi kom tillbaka till Säter ungefär, då föll jag i koma. Lägger upp några bilder från resan.

Några hus på vägen mot Rörbäcksnäs




Jag hur nervös som helst, innan intervjun.