Freddie

Nu går vi verkligen mot ljusare tider! Till och med här uppe i bergen börjar våren bli påtaglig. Det är helt underbart att det fortfarande ljust ute, även när jag slutar vid 18.00. Jag har som vana att hävda att jag är en vinter människa, men för en gångs skull bara längtar jag till sommaren! Sen har jag nu, efter två års speluppehåll från fotbollen, insett att jag verkligen saknar det. Så nu tittar jag omkring på tänkbara lag som jag skulle kunna träna med. Behöver verkligen börja komma i form igen, annars vågar jag väl knappt visa mig ute i sommar. Nej, nu är det dags för mig att ut och röra på mig. Känner mig som en ko på grönbete, eller vad det som en kalv? Sak samma, nöt som nöt.

Nu ska jag ta en promenad till Sara och titta på "House", en av världens bästa serier. Han är ju bara så rå, men samtidigt så klockren. Dock så skulle jag aldrig vilja råka ut för en sådan läkare, fast det är sant då skulle vi vara lika otrevliga båda två, inte bara jag som skulle vara otrevlig i den salen.  Jag hyser en stark motvilja mot allt vad sjukhus innebär och inträffar det dessutom fel eller frågetecken under min sjukhusvistelse så kan jag rent ut sagt bli riktigt otrevlig. Visst, alla kan vi göra fel, men när en sjuksköterska inte ens kan sätta in en nål ordentligt, så blir jag riktigt irriterad, tycker inte om att de gör det men vet att de måste, de kan det väl göra det ordentligt från början!  Då behöver de inte sticka den där nålen hundra gånger genom mitt lilla skinn. Jag tror att de är sadister hela högen, som bara njuter av att se en plågas av smärta. Kan väl hålla med om att det där var ett lite gravt påhopp, men ni förstår poängen och vilken avsky jag hyser gentemot diverse läkarbesök. Då har jag inte ens börjat diskutera besöken hos en gynekolog, men tror att jag besparar er det för denna gång.

Ha det så bra! Kramar

Idag sitter tröttmössan ordentligt på. Skrattar åt ingenting, eller snarare åt precis allting. Har varit så otroligt dum, somnade vid 17 och vaknade först igen vid 18.30. Det är helt klart mot mitt bättre vetande, det kommer innebära att jag kommer få det svårt att sova i natt, för att sedan gå upp och jobba i 10 timmar. Så det jag skulle kommentera i dagens inlägg vet jag inte med säkerhet om jag finner lika roligt imorgon, som jag tycker att det är idag. Hur som helst är det så att jag fick en kommentar till inlägget Tankar om religion, det handlade om att det finns så många olika religioner och vilket är rätt? Det roliga är att jag ibland har som tendens att tänka i liknande banor. Om jag lever strikt efter en religion, för att jag tror att det är den sanna, vad händer då när jag dör? Kommer min religion att styra vad som händer då? Om jag har valt fel religion kommer jag för evigt brinna i helvetet eller kommer jag återfödas som en mygglarv? Eller ännu värre som en liten, skitig råtta som får sitta i bur med en katt som portvakt. HJÄLP! Jag som avskyr katter, eller avskyr var ett lite väl starkt ord. Jag är livrädd för katter, en av mina största fobier, om man bortser från råttor och möss förstås. Det skulle ju trots allt vara det ultimata straffet för mig, som inte är hinduism. En sak är säker i alla fall, är kristendomen den rätta tron så kommer jag att brinna i skärselden för evigt! Inte för att jag har brutit mot fler än fem eller möjligtvis sex av de tio budorden, men sen har vi ju de sju dödssynderna. Jag har en stolthet utan dess like och tror alltid att alla andra har det bättre än mig. All mat som kommer min väg frossar jag i mig av vällust. Sedan har jag en tendens till att vara lat och även snåla med mina ord. Nej, jag kommer med största sannolikhet inte till något paradis! Tror dock inte jag är ensam om det, vem vet, vi kanske syns i lågornas sken!

En liten kommentar som fick mig skratta igår. Jag satt och pratade i telefonen med Felicia 5 år, Mikkiz dotter, så säger jag till henne: Saknar dig. Var på hon svarar med en självklar röst: Det vet jag väl, knaaasungee!  Jag skrattade så mycket så jag trodde jag skulle avlida. Barn kan dem!

Det är i ett mycket underligt samhälle vi lever i, egentligen. För mig betyder ett demokratisktsamhälle att allas åsikter är likvärdiga. Alla skall vara lika mycket värda. Tyvärr så fungerar det inte så. De individer som är mest utsatta får sällan stöd ifrån samhället. Här syftar jag framför allt på barn med ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder). Dessa barn och ungdomar har ett större behov än andra barn att känna en strak trygghet. För dem är en tydlig struktur otroligt viktigt. Vi vuxna måste hela tiden reflektera över hur vi kan ligga steget före, dessutom så måste vi ständigt utvärdera ännu mer noggrant deras utveckling. Trots detta är det ständigt dessa barn som får nya lärare på grund av ex. nedskärningar eller att inte personalen orkar med dem. Emellanåt kan det innebära att de får byta skola. Då ska vi också förstå att ett miljöbyte för dessa barn är svårare än för typiska barn. Vi måste komma ihåg att dessa barn och ungdomar är otroligt sårbara! Tyvärr så saknas den kunskapen hos de personer som sitter i beslutsfattande positioner. Det är sorgligt och leder till att de osäkra individerna känner sig ännu mera osäkra och ovälkomna. Något ytterligare som är sorgligt när de gäller dessa barn är att de är i ännu större behov av utbildad personal, men ser vi till deras situation idag, så är det få av dessa elever som har lärare/personliga assistenter med kunskap inom detta område. Detta leder till att dessa elever inte uppnår deras fulla potential. Vi kan inte jämföra olika elevers kunskaper, vi kan endast reflektera över hur individen utvecklas och hur vi kan hjälpa han/hon utifrån hans/hennes förutsättningar, men för det så krävs det att alla kämpar för att de ska klara av att nå målen. Med alla menar jag att hem och skola har ett nära samarbete, men det är oftast inte där som problemet egentligen uppstår. Problemet skulle kunna åtgärdas genom att kommunerna och staten hade mer kunskap om just dessa barn och ungdomar. Då skulle de förmodligen inte lika lättvindigt skära ner på personal till dessa elever. Jag tror även att de skulle lägga ner mer tid och resurser till att hjälpa familjer som har ett eller flera barn med just ADHD. För det är endast en myt att föräldrar till barn med ADHD inte bryr sig om deras barn, de allra flesta gånger så kämpar dessa föräldrar i motvind. De finner ingen hjälp heller utifrån. Nej, jag tror att alla skulle känna sig bättre till mods, elever, föräldrar, lärare och politiker, ifall det fanns mer kunskap inom detta. För att få dig att förstå hur en elev med ADHD kan känna, så väljer jag att lägga upp denna dikt.

Tolka mig rätt!  

Hjälp mig att se klart (koncentrera mig)

Ge mig en strukturerad miljö där det finns en pålitlig rutin.

Vänta på mig, jag tänker fortfarande.

Tillåt mig att för göra i min egen takt. Om jag blir stressad blir jag förvirrad och upprörd.

Jag har kört fast. Jag klarar det inte!

Ge mig valmöjligheter till problemlösningar. Jag måste veta omvägen när vägen är blockerad.

Är det rätt? Jag måste få veta NU!

Snälla ge mig riklig och omedelbar feedback när jag gör rätt.

Jag glömde inte. Jag "hörde" inte när det sades.

Snälla ge mig upplysningar ett steg i taget och fråga mig sedan om vad jag tror att du sa.

Jag visste inte. Jag var inte här.

Snälla påminn mig att stoppa, tänka och handla.

Är jag inte klar snart?

Snälla ge mig korta arbetspass där målen uppnås på kort tid.

Jag vet, ALLT jag gör är fel, eller hur?

Snälla ge mig beröm när jag delvis har lyckats. Belöna mig när jag har förbättrat mig, inte bara när det blir perfekt.

Varför skäller man alltid på mig?

När du nu har läst detta så antar jag att du har fått en, om än liten, ökad förståelse för hur viktigt det är med strukturer och rutiner för dessa barn. Även hur dessa individer kan känna sig inombords. Ta till dig det och ha det i tanke nästa gång du säger något om barn med ADHD, eller ännu värre, hävdar att någon är en damp - unge!

Det jag egentligen ville säga är att det är dags för samhället att öppna ögonen för vilken problematik ADHD innebär för individen och dess familj. Vi kan inte ignorera dessa barn och ungdomar för att vi inte vet hur vi ska lösa det. Det är lösningar vi måste hjälpas åt att finna!

Min hjärna strejkar nog för tillfället, antagligen har den tagit påsklov två veckor för tidigt. Det är en fruktansvärd känsla, som om jag mist kontrollen över allt. Kan inte samla tankarna, allt glider ur och blandas som vatten och socker. Hade vart bättre om det var som olja och vatten, då hade jag åtminstone kunnat sortera tankarna. Förvisso har jag inte en tendens till att vara den mest ordningsammaste, men vanligtvis har jag i alla fall kontroll på vad som bör göras och inte. Trots detta har jag dock fått mycket arbete gjort idag, men det har resulterat i att allt finns på papper och att huvudet nu är utan tvekan fullständigt tomt!

Så god natt och sov så gott...

Det är helt mirakulöst. Lilla Freddie har på något märkligt sätt lyckats minska ner på sitt dagliga kaffeintag. Har knappt gått åt något kaffe den här veckan, har nästan ett fullt paket kvar som jag öppnade i söndags. Vanligtvis så skulle det paketet vara slut nu, men icke! Kan ju bero på att jag har jobbat mycket mer den här veckan så jag inte har hunnit fått i mig något kaffe hemma. Trots allt känns det relativt bra, det är en last som börjar avta åtminstone.  

Igår hade jag en otroligt trevlig kväll med S. Vi satt hemma hos mig till en början i alla fall och fick i oss lite alkoholhaltiga drycker, sedan fortsatte vi ner till magasinet. Där skedde det en mindre olycka. Alla som känner mig vet att jag skyr öl. Så där satt jag med en flaska med alkoläsk, tog en klunk och insåg att det inte alls smakade som det vanligtvis gör. Smaken som träffade min tunga var mycket fränare och inte alls god, så jag tittar ner på bordet och upptäcker till min stora förskräckelse att jag har tagit någons glas med öl istället för min egen flaska. Det bör tilläggas att det tog otroligt lång stund innan jag fick bort den vidriga smaken, flera portioner av köttfärspaj och några omgångar med tandborste gjorde susen. Trots det så kan jag förkunna att det kommer dröja lång tid innan jag tar en klunk öl igen, jag kan omöjligt förstå hur vissa människor kan längta till en varm sommardag med en kall öl i handen. Det övergår mitt förstånd. Som jag sa till Emma: Vilken idiot var det som kom på den otroligt dumma idén att brygga öl? Nej, tacka vet jag vin. Det är något jag finner underligt idag, många gånger kan jag uppleva att jag blir tung i mitt huvud efter att ha druckit rödvin, men idag känns det som jag endast drack vatten igår.

Nej nu har jag svamlat klart! Saknar er, ni vet vilka ni är. Kramar

Jag vet att jag har en tendens att ta upp genus i min blogg. Det beror på att det ligger mig nära om hjärtat och det är något som vi alla borde reflektera över dagligen. Om vi aldrig skulle reflektera över hur vi behandlar individer, i synnerhet barn, utifrån deras kön så skulle det aldrig ske någon förändring i vårt samhälle.  Jag vill inte att mina eventuella barn ska behöva växa upp och endast få prova på sådant som anses lämpligt för deras kön. Jag vill att de ska få göra sådant som de finner roligt.

Samhället har utvecklats otroligt mycket det senaste århundradet. Nu för tiden så har vi kvinnor faktiskt rösträtt och har haft det i snart 90 år. Det är heller inte ovanligt att papporna är hemma med barnen när de är små, på det sättet har samhället blivit mer och mer jämställt. Dock så kvarstår många gamla värderingar. Jag syftar framför allt på hur mannen framstår ofta som ett subjekt, medan kvinnan i sin tur ska vara ett objekt. Kvinnor ska fortfarande vara lika oskuldsaktiga som för hundra år sedan. Detta är ju helt absurt. Det får mig att fundera över om kvinnor någonsin har varit så oskuldsfulla som män vill se oss? Tror inte det, skillnaden är att det inte längre anses som att man har vanärat familjen om man haft sex innan eller utomäktenskapet. Där har vi också en intressant detalj, enligt Svearikeslag så är det illegalt att ha sex utanför äktenskapet, dock så finns det ingen konsekvens om man bryter mot denna lag. För att återgå till kvinnans roll i samhället som objekt så finns det tydliga spår av detta kvar idag. En kvinna som har haft ett flertal olika karlar, får lätt en stämpel på sig, medan en karl i samma situation kan få något att skryta med. Detta speglas definitivt i att män ska göra olika saker, medan kvinnor endast ska vara passiva. Jag kan inte göra mer än att hålla med Magnus Betner i ett av hans uppträdande; när min dotter är tjugo, jag hoppas att hon är den största slampan i Stockholmslän alltså, om hon nu givetvis känner för det (...) när hon är tjugo hoppas jag hon har knullat igenom hela sitt gymnasium...
 

Tisdag en underbar dag. Har nu återhämtat mig fullständigt sedan helgen. Hade fantastiskt roligt med mina kära vänner i Karlholm och vill redan åka tillbaka, men jag får hålla ut ytterligare en vecka. Det får ju inte bli någon vana! Trots det är inte alla vanor av ondo, det finns bra vanor också. Fast det är ytterst sällan som jag reflekterar över mina goda vanor. Det är ungefär samma sak som att reflektera över sina goda egenskaper, det är svårt att se dem själv. Sämre vanor har jag, som ni nog märkt, gott om. Bara därför så ska jag nu komma fram till fem goda vanor jag har samt fem goda egenskaper.

Fem goda vanor:

1. XXXXXXXXXXXXXX

2. XXXXXXXXXXXXXX

3. XXXXXXXXXXXXXX

4. XXXXXXXXXXXXXX

5. Handlar så jag alltid har något ätbart hemma.

Fem goda egenskaper:

1. XXXXXXXXXXXXXX

2. XXXXXXXXXXXXXX

3. Glad.

4. Bryr mig om andra.

5. Envis.

Kanske kommer det en dag, då jag fyller på dessa två listor, men just nu så kommer jag inte på något mera.

Nu är jag sjukt less! Blir så in i norden irriterad på allt som man kan få kastat i ansiktet bara för att man inte har barn. När man pratar med någon som har barn så verkar ens åsikt vara helt utan betydelse, av en enda anledning. Att jag inte själv har barn. Jag kan visst förstå att det är jobbigare att vara utan pengar om man har barn än om man inte har det, men för det så kan jag bli grymt less på de kommentarerna. Är det jag som har dåligt med pengar så jag inte kan försörja mig själv så är den ständiga kommentaren: Var glad att du inte har barn.  Jo tack! Jag kan väl ändå få tycka att saker kan vara jobbiga oavsett om jag har barn eller inte! Nej, hädan efter så är det väl bara att knipa sin lilla käft när någon med barn har det jobbigt, för jag kommer ju aldrig fatta. Så kanske det är, men jag försöker i alla fall förstå, försöker stötta, men det saknar ju helt betydelse.  Nu ska jag, Freddie som har det mest perfekta livet gå och lägga mig och drömma söta och underbara drömmar, som alla vi utan minsta problem gör varje kväll.

Jag måste lära mig att kunna vara själv. Inte ständigt ha människor kring mig, eller åtminstone inte spendera all min ensamma tid åt att tala i telefonen eller sitta på msn. Detta är fruktansvärt svårt för mig. Vill inte vara själv. Vill ha människor omkring mig. Detta är nog trots allt nyttigt för mig, fast på vilket sätt har jag fortfarande svårt att se. Det är ju trots allt efteråt som vi kan se saker ur dess fulla perspektiv, det är först då jag vet med säkerhet vad jag har lärt mig. Många gånger vill man ha något konkret bekräftat omgående när man lär sig saker, men i livet så tar det en stund innan man inser vad det faktiskt är man har lärt sig. Jag kan påstå att det är otaligt många saker som jag fortfarande behöver lära mig, det finns saker som jag behöver förbättra, sedan så finns ju saker som är bra, men ingenting är perfekt och varför nöja sig med att vara halvbra? Jag vet inte om det bara är jag eller om det finns fler liksom jag som ständigt vill utvecklas. Lära sig nya saker, få nya erfarenheter. Ett misslyckande från min sida vore att jag skulle stanna kvar som den människa jag är nu, med de kunskaper jag har nu. Att jag inte skulle lära av mina misstag. Sedan har jag ju trots allt gjort misstag på grund av min enorma stolthet som jag önska vore mycket mindre. Det är av stolthet jag stannat kvar i ett förhållande 1,5 år för länge. Det är av stolthet jag inte flyttade tillbaka till Söderfors. För trots allt är det något jag inte vill med mitt liv. Jag trivs att vara där, på besök, men att tillbringa mitt liv på de gator jag vet utan och innan. Där alla vet allt om en. Skulle jag komma tillbaka dit så ser de mig fortfarande som den person jag var när jag var yngre. Den personen finns förvisso kvar, men jag har förändrats. Nej, för mig vore även det ett misslyckande. Jag skulle vakna upp varje morgon och veta exakt vad som skulle hända. Jag skulle fastna i ekorrhjulet utan någon möjlighet att bryta det. De finns säkert många som trivs att ha livet så, det är bekvämt och riskfritt, men tyvärr inte så jag vill ha det. Inte just nu i alla fall. Kanske hittar jag ett ställe där jag känner mig helt tillfredställd med att bo, men just nu så vill jag få se mer av den här världen. Som min älskade Madde fint formulerade det "Nu vet jag hur djur känner sig som sitter i bur". De vet att det finns mer att upptäcka, men de når inte dit, vet inte hur de ska kunna öppna den lilla buren för att få ta del av allt annat som finns utanför. Jag vet hur buren kan öppnas, i mitt fall är det inte en nyckel som krävs - utan pengar.

Jag borde sova, men det är helt omöjligt. Ryggen min värker extremt och jag hittar ingen sovställning som får mig att vaggas till sömns. La mig i sängen för snart fyra timmar sedan, men har dock ännu inte sett skymten av Mr Blund. Tydligen har han ställt in dagens möte. Så istället för att ligga och invänta honom så har jag påbörjat min söndag. Nu är det frukost som står på schemat och det var faktiskt inte helt fel.

Tog en vända till Trysil igår, lördag, införskaffade nya strumpor något som var välbehövligt då jag äger max 10 par. Dock så var vändan till Trysil väldigt spontan, ena sekunden skulle jag och D ut och gå och i den andra stunden satt vi i bilen på väg över den Norska gränsen. Det är sådana gånger som jag blir medveten om hur mycket jag faktiskt saknar att ha en bil. Vilken frihet det ger mig som människa! Hur som helst ringde jag senare på kvällen till min gamla mor och berättade om dagens resa till Trysil och givetvis frågade hon om jag hade åkt dit för att åka skidor, vilket jag förnekade och sa som det var, att jag hade köpt strumpor. Då kom det ett skrattliknande läte ur min mobiltelefon och samt en fråga: Åkte du till Trysil för att handla strumpor? Ja, men det är samma sak som att min mor skulle sätta sig i bilen för att åka till Gävle och handla något och det gör hon med största sannolikhet minst en gång per månad!

Nej nu ska jag göra ytterligare ett försök med att sova, annars kommer jag med största sannolikhet somna ovaggad till sömns senast fyra i eftermiddag.

Jag är en person som tar det ganska lätt på livet, det ska levas. Visst kan det många gånger kännas hårt att vara människa. Vi kommer alltid att uppleva motgångar, men senare i livet kan vi blicka tillbaka och dra lärdom av det. Vi utvecklas tack vare de motgångar som vi haft. Det är även motgångarna som formar oss som individer, förvisso formas vi även av medgångarna, men inte lika tydligt. Motgångarna i livet blir som ett ärr. Vi kommer alltid att bära med oss det och minnas smärtan som gav oss det, men med tiden blir vi starkare och vågar mer och mer. Vet inte varför jag kom in på just detta, det väsentliga som jag ville komma fram till är att trots min syn på livet så finns det långt inuti mig en liten varelse som funderar en massa kring livet. Då är det inte enkom mitt liv utan även ur ett bredare perspektiv. Det finns så mycket fördomar som cirkulerar runt i samhället. Många gånger så är de fördomarna endast grundade utifrån utseendet hos en individ. Jag kan inte påstå att jag ställer mig över dessa fördomar på något sätt, men försöker i alla fall arbeta med mina fördomar. Bara för att en person ser ut på ett visst sätt så kan vi inte bara placera in den i ett fack. En kille från mellanöstern behöver inte vara muslim, han behöver inte ha de värderingar som är typiska för hans hemland. Visst många kan ha det, men alla som kommer från ett islamskt land tycker inte att hedersmord är acceptabelt.  En vän till mig sa att hon aldrig skulle kunna tänka sig att vara tillsammans med någon från ett islamskt land. Jag förstår hennes tankegångar. De har ju trots allt en annan syn på kvinnor i de länderna, men det är inte detsamma som att varje individ har den åsikten. Sverige är ett kristet land, men hur många av oss svenskar efterlever kristendomen?  Detta till trots så hör man ofta kommentarer som "Behandla andra som du vill bli behandlad själv" eller "öga för öga, tand för tand...". Så även om det var länge sedan majoriteten av den svenska befolkningen regelbundet gick på söndagsmässan, så är det inte så länge sedan kristendomen försvann som ämne i den Svenska skolan. Idag så handlar religionen i skolan mer om att utveckla en förståelse för de andra religionerna i världen och framför allt de fem världsreligionerna; kristendom, judendom, islam, hinduism och buddhism. En individs religion spelar en stor betydelse, jag hävdar även att ateister som är uppvuxna i ett svenskt samhälle är påverkade av kristendomen. Jag förmodar att många av dem i alla fall firar påsk och julafton, många tänder även ljus på alla helgona afton. Så hur vi än tycker om det, så speglas vi till en viss del av vår statsreligion.

Så där nu, har jag sagt emot mig själv, en person kille eller tjej behöver inte ha samma värderingar som den stora massan, men i Sverige så speglas vi alla lite av vår statsreligion och dess värderingar. Det betyder att ska jag yttra mig om människor i andra länder där de har andra statsreligioner, så borde jag gå efter samma princip, bara för att vi inte efterlever en viss religion så betyder inte det att vi inte formas av den. Detta är ett väldigt kontextuellt ämne och är svårt att diskutera utifrån endast ett perspektiv. Jag måste veta mer om en människa än religion innan jag vet vad denna person har för värderingar.  Det är ett väldigt brett spektrum av olika värderingar inom de olika religioner som finns.  Så för att avsluta min monologiska diskussion så anser jag att vi bör veta mer om personen innan vi dömer någon. För vi vet inte allt!

Mikkiz

Egentligen så heter hon Mikaela, hon är en av mina närmaste vänner och blir ofta omnämnd i min blogg. Hon bor i Krylbo/Avesta och fyller 27 år den 29 september i år. Hon har även två, helt underbara barn på fem och tre år. Tidigare har hon genomfört en utbildning som plattsättare via Lernia i Borlänge, numera så har hon en lärlingsplats som plattsättare. På sin fritid så läser hon gärna en bra bok, umgås med sina nära eller kanske framför allt, myser i soffan. Hemma hos Mikkiz så är det framför allt Volbeat, Live, Bob Marley och Pink som strömmar ut ur hennes högtalare. Ska vi däremot diskutera film så hör "Svart katt, vit katt och vildängel" och "Ghost" till favoriter.

Har du funderingar på att bjuda denna tjuriga satmara, för det är så hon tror andra ser på henne, på mat så finns det lite alternativ att välja mellan, lasagne, någon matig paj eller vad sägs om potatisgratäng med blodig oxfilé till? Vad ska det då serveras för dryck till detta? Är det en vardag så kan du servera henne fanta är det däremot helg så tar hon gärna ett glas vin eller öl till maten och en "captain morgan" med cola efter.

Om du vill ge Mikkiz något som hon kommer att uppskatta så rekommenderar jag att du följer J:s exempel och bjuder med henne på en överraskningskryssning, där du även har förberett med barnvakt. För tydligen så är detta den bästa presenten som hon någonsin har fått. Eftersom Mikkiz läser mycket böcker så skulle ju det kunna vara en idé att ge henne en bok, men då ska du helst välja böcker som är skrivna av Unni Lindel, Patricia Coenwell, Karin Alvetegen, Dean Koontz eller verklighetsbaserade böcker.

Det Mikkiz hatar mest är orättvisor och hennes värsta mardröm är att det skulle hända hennes barn något. Däremot skulle hon känna sig fullständigt nöjd om hon blev en miljon rikare. Då skulle vi se att hon blev av med sina lån och istället för att bo i lägenhet skulle vi finna henne i ett hus fullt med nyinköpta kläder, om hon inte är bortrest på någon semester det vill säga. Jag tror även hennes barn skulle bli väldigt nöjda då deras sparkonto skulle öka.

Detta var presentationen på min "före detta svägerska" som är en person som tar livet som det kommer och vi får alla, liksom hon hoppas, att det blir ett långt sådant. Hon har även sagt: "Det är inte lätt när det är skönt, men det är svårt när det går."

Nu är det hur som helst torsdag, sitter som vanligt vid min dator och skriver lite på msn. På bordet intill mig så har jag lagt den nyöppnade ostbågspåsen med chilismak. De är ju helt gudomligt goda!

Där sprack det marslöftet. Saker som jag glömt idag:

Köpa yoghurt, förvisso har jag frukost, men är inte så förtjust i smörgåsar till frukost.

Mitt goda godis ligger kvar i S bil.

Filmerna jag lånade av pappa ligger kvar hos D, så nu har jag ändå inget bra att se på tv.

Sen har vi det värsta av allt. Mina nycklar hem och till skolan ligger även dem kvar hos D. Det är katastrof! Förstår inte hur jag kunde glömma dem, skyller på att jag var fruktansvärt trött när ja skulle åka hem. Sedan hade jag inte haft nycklarna med mig på cirka en vecka, så även det kan ju ha varit en bidragande orsak om jag nu ska försöka finna sådana.

Nu är jag fruktansvärt trött och tror att jag redan har börjat komma in i min pms-fas. Allt känns bara kattskit. Jag är nära tårar utan någon orsak och att göra något känns lika lätt som att få Atlanten att svämma över. Jag känner bara att jag skulle vilja klaga ur mig en massa, men jag har inget relevant förutom mitt minne att klaga över just nu. Det andra skulle ju kunna vara min pms. Skulle gärna byta bort den mot vad som helst. Hatar att inte kunna hantera och sätta fingret på mina egna känslor. Känns som allt sker per automatik utan att jag hinner med att reflektera över vad som sker. Vad jag säger och vad jag menar kan vara två helt vitt skilda saker. Det enda jag har lärt mig under de senaste åren är att säga förlåt. Visst ja! Finns ytterligare en sak som jag finner mindre roligt för tillfället. Mitt hår! Måste leta upp någon sjal jag kan ha på huvudet den närmaste tiden, det ser gräsligt ut. Eleverna kommer svimma om de ser mitt hår nu och jag gråter och funderar på om ja ska köpa silver schampo eller bara lägga i en svart färg. Det återstår att se, men nu ska mitt lilla hår få vila ett par dagar i alla fall och jag ska bädda ner mig i sängen.

Ha det gött!