Freddie

Jag måste lära mig att kunna vara själv. Inte ständigt ha människor kring mig, eller åtminstone inte spendera all min ensamma tid åt att tala i telefonen eller sitta på msn. Detta är fruktansvärt svårt för mig. Vill inte vara själv. Vill ha människor omkring mig. Detta är nog trots allt nyttigt för mig, fast på vilket sätt har jag fortfarande svårt att se. Det är ju trots allt efteråt som vi kan se saker ur dess fulla perspektiv, det är först då jag vet med säkerhet vad jag har lärt mig. Många gånger vill man ha något konkret bekräftat omgående när man lär sig saker, men i livet så tar det en stund innan man inser vad det faktiskt är man har lärt sig. Jag kan påstå att det är otaligt många saker som jag fortfarande behöver lära mig, det finns saker som jag behöver förbättra, sedan så finns ju saker som är bra, men ingenting är perfekt och varför nöja sig med att vara halvbra? Jag vet inte om det bara är jag eller om det finns fler liksom jag som ständigt vill utvecklas. Lära sig nya saker, få nya erfarenheter. Ett misslyckande från min sida vore att jag skulle stanna kvar som den människa jag är nu, med de kunskaper jag har nu. Att jag inte skulle lära av mina misstag. Sedan har jag ju trots allt gjort misstag på grund av min enorma stolthet som jag önska vore mycket mindre. Det är av stolthet jag stannat kvar i ett förhållande 1,5 år för länge. Det är av stolthet jag inte flyttade tillbaka till Söderfors. För trots allt är det något jag inte vill med mitt liv. Jag trivs att vara där, på besök, men att tillbringa mitt liv på de gator jag vet utan och innan. Där alla vet allt om en. Skulle jag komma tillbaka dit så ser de mig fortfarande som den person jag var när jag var yngre. Den personen finns förvisso kvar, men jag har förändrats. Nej, för mig vore även det ett misslyckande. Jag skulle vakna upp varje morgon och veta exakt vad som skulle hända. Jag skulle fastna i ekorrhjulet utan någon möjlighet att bryta det. De finns säkert många som trivs att ha livet så, det är bekvämt och riskfritt, men tyvärr inte så jag vill ha det. Inte just nu i alla fall. Kanske hittar jag ett ställe där jag känner mig helt tillfredställd med att bo, men just nu så vill jag få se mer av den här världen. Som min älskade Madde fint formulerade det "Nu vet jag hur djur känner sig som sitter i bur". De vet att det finns mer att upptäcka, men de når inte dit, vet inte hur de ska kunna öppna den lilla buren för att få ta del av allt annat som finns utanför. Jag vet hur buren kan öppnas, i mitt fall är det inte en nyckel som krävs - utan pengar.