Aldrig ska man sluta förvånas
Jag och min kära mor sitter i min karls bil på väg mot Tierp. Klockan är ca 18.00 och jag kör. Väglaget är det samma som det var på morgonen, jag kör på en 90 väg. Hastigheten jag håller är 100 km/h jämförelsevis med de 120 som jag hade kört på vägen till Söderfors på morgonen. Väglaget är detsamma. Det är fortfarande ca 1 dm snödjup och modd mellan körfälten. Jag har en buss framför mig och inser att jag börjar närma mig den relativt fort. Jag måste alltså ta ett beslut. Jag väljer att köra om. När jag ska till och sätta min plan i verket så tar jag det försiktigt över snömodden, som jag lärt mig i körskolan, sedan börjar jag försiktigt att öka farten. DÅ skriker någon till. Nej! Kör inte om! Automatiskt vrider jag snabbt på ratten tillbaka mot mitt eget körfält. Vad händer? I ca 110 km/h så får jag sladd.först åt höger. försöker styra upp. Sedan åt vänster. Känner hur paniken närmar sig. -Mamma! Ingen kan hjälpa mig nu! Måste klara det själv. Får ytterliggare en sladd åt höger, denna gång snurrar även bilen, ett halvt varv. Ner i diket. Fan! Chocken är ett faktum. Mamma ser riktigt skärrad ut. Vad har jag gjort? Hur ska jag förklara detta för min karl? Bilen är en -04, alltås uttagen i år. Tittar återigen på mamma, hon säger att hon har ont i nacken. Frågar mig om även jag har det. Jag svarar nej, jag satt hela tiden med huvudet mot nackstödet. Försiktigt öppnar jag bildörren, tar mig ut och glider nedför diket, så ja är jämnsides med bakluckan.Det ser inte så farligt ut ändå. Tar mig upp på vägen och ringer pappa samt bärgningsbil.
Pappa kommer inom 20 minuter. Frågar hur det är med oss för att sedan säga: - Fredrika, varför parkerade du där? -Men jag lärde mig att man skulle backa in på körskolan, svarar jag. Lånar därefter pappas mobil, eftersom mitt mobilbatteri är urladdat, och ringer min karl. Jag berättar vad som har hänt och säger att det nog bara är en liten buckla i bak. Vilket visar sig vara totalt fel. När bärgningsbilen dragit upp den lilla bilen, så visar det sig att hela bakvagnen är intryckt. För att ta hela bilens historia på en gång så visar det sig senare när den har lämnats in på verkstaden att det inte finns något att göra, det är bara att skrota bilen.
Idag fyrra år efter denna händelse som skedde 22 November 2004, ringer min kära mor och säger: - Jag har kört av vägen idag, med min karls bil. Det blev inte något på bilen, förutom något med ett lyse. Det känns som att jag ungefär har skrivit detta tidigare. För att sedan avrunda det säger hon att det är första gången hon har hamnat i diket. Jag instämmde dock inte i det uttalandet, för något säger mig att hon har vart i ett dike tidigare.
I vilket fall somhelst kära mor så älskar jag dig och är glad att du är välbehållen!
Minnet - vart är du?
Nu väntar jag bara på att klockan ska bli tillräckligt mycket så att jag kan få sova och vakna upp till en ny dag, med nya möjligheter:)
Livet är en dans på rosor
Att man aldrig slutar förvåna sig över de olika vändningarna i livet! Blev otroligt glad när det var ett företag som ringde idag och frågade om jag ville komma på anställnings intervju imorgon. Nu har det dock gått några timmar sedan dess och jag börja inse att det kanske inte var så klokt att söka det jobbet. Det står mycket dåligt om dem ute på nätet och dessutom insåg jag att jag var tvungen att ha tillgång till bil, vilket jag inte har. Efter det att jag har läst igenom olika saker om företaget är jag inte ens intresserad av att fråga någon ex. min mor om att låna bil. Nej, det där jobbet kommer inte bli mitt. Jag är ledsen över att jag kommer att fortsätta att gå hemma som arbetssökande, men glad över att jag inte kommer kunna bli blåst på pengar, igen.
Hoppas just nu bara att jag inom kort kommer få ett jobb!!!
Sanningens ögonblick
Sitter här i en fåtölj och tittar på sanningens ögonblick. Jag funderar egentligen vad det är för sorts program eller rättare sagt, vad det är för människor som frivilligt ställer upp på något dylikt. I detta program så förlorar personerna totalt sin integritet. Jag har absolut ingen förståelse hur någon skulle vilja veta så mycket om någon. I många fall så sårar de även deras närmaste på ett eller annat sätt. Att vara ärlig är inte det samma som att säga vad man tänker. Jag vet inte ens om jag skulle vilja veta allt om mina närmaste, jag resonerar att det jag inte vet, mår jag inte heller dåligt av. Med det menar jag inte att jag inte bryr mig om eller inte är nyfiken på vad mina kompisar gör, utan det handlar mer om att vissa saker mår man bättre av att inte veta. Det finns helt enkelt en anledning varför man inte vet ALLT om alla. Vet inte hur jag ska kunna skriva samtidigt som jag ser på detta program. Det går helt enkelt inte att låta bli att bita på naglarna, jag tycker bara att det är så pinsamt. Vet inte vad jag ska säga mer om detta program. Gör pengarna det värt att svara på alla diverce frågor? Jag menar de riskerar familj, vänskap, jobb etc. bara för att få lite pengar. Kan någon göra detta begripligt för mig. En sak är i alla fall säkert. Jag skulle aldrig ställa upp i ett sådant program!
När jag trodde inget kunde bli värre
Idag har jag valt att lägga upp ett youtube klipp från "Dirty dancing", den här filmen, samt låten "Hungry eyes" får mig i alla fall att må lite bättre.
Hoppas att ni får en bättre dag än mig!
Kramar
Alla ska vi den vägen vandra...
I lördags hade jag en liten knasig idé om att skriva om att baka sockerkaka, hur roande det nu kan vara. Däremot så är det något som är väldigt gott, speciellt om personen som bakar tycker om att experimentera, så kan det bli väldigt gott.
I natt hade jag en annan idé, den handlade om hur man märker att man är vuxen. Jag låg och funderade mycket över det. För tillfället känns det som alla i min omgivning har barn eller väntar barn. Så då funderade jag på att det måste vara ett tecken på att man inte är så ung längre. Nu kanske jag överdrev när jag sa alla, men många av de som jag umgicks mycket med förut ska ha barn nu. Det känns förvisso väldigt roligt, men samtidigt lite skrämmande. Jag som älskar barn är inte på långa vägar beredd på att skaffa barn. Det finns väl en anledning till det med. För det första kan det vara bra att ha ett jobb och för det andra underlättar det mycket om man är tillsammans med någon och helst bor ihop med den personen. Nej, jag tycker det är väldigt roligt att växa upp och se vilka som får barn. Sen är det ju alltid lika roligt att se vilka de får barn med, hur de ser ut och vad de gör. Det är därför jag älskar facebook. Där kan man lätt se vilka som har barn, för de har ju alltid minst ett kort på deras små:)
Nu tänkte jag knyta ihop detta inlägget med rubriken. Jag vaknade i morse av att jag hade fått ett sms av min mor, det var kort och koncist: "Arne dog i tisdags". Det var inget oväntat, han var dock 93 år gammal, men en man med en otrolig karisma.
Med dessa ord så avslutar jag dagens blogg inlägg.
Kramar
Halloween!!!
Efter att hon var klar, kände jag mig lite tråkig. Så då tänkte jag att något måste göras åt det. Om Mikkiz blev söt, blev jag Beetlejuice...
Ha en trevlig helg allihopa och gör inget som jag aldrig skulle göra!
Bättre sent än aldrig....
Min soffa i mitt "rum", som även används som säng...
Min lilla kokvrå... Det var svårt att lyckas få en bättre bild på detta otroligt lila rum.
Mitt lilla rum knäppt från andra sidan av det.
Det gott folk var min otroligt lilla lya. Jag har dock inte delat med mig av hallen och toaletten, eftersom jag tyckte att det var irrelevant!
Skor!!!!
Jag älskar skor i synnerhet stövlar. Jag kan inte låta bli att titta på stövlar om ja går förbi en skoaffär. Eller så skulle man snarare kunna vända på det, att alla stövlar skriker efter mig så fort jag går förbi. Var in i en affär idag, igen, en kompis skulle köpa skor och jag försvann åt ett helt annat håll. Allt för att få se hur alla diverce stövlar skulle se ut på mig. När jag sedan kom hem igen var jag bara tvungen ut och titta på tradera om de hade några snygga stövlar. Och ja, de hade dem. Titta bara här.
Jag bara äääälskar dem rosa. Tänk dem till lite svarta kläder! Jag tror att jag är kär!
Det enda som saknas nu är pengar, går det att odla sådana?
Vill ha!
Idag följde jag med Mikkiz ner på stan, då hon var på jakt efter kläder till maskeraden som hon ska till på fredag. Jag tror att vi var in på alla affärer som har ett klädesplagg inne på gallerian. När vi var inne på H&M så kunde jag bara inte låta bli att prova ett klädesplagg. Tyckte om klänningen hur mycket som helst. Sitter hur bra som helst. Eller hur?
Kan ni, liksom jag, vilja ägna en hel dag åt att bara gå runt i affärer och prova kläder diverce kläder? Då menar jag inte bara kläder som jag egentligen vill ha, utan även kläder som jag inte ens i mina vildaste fantasier skulle kunna drömma om att prova och ännu mindre skulle jag kunna tänka mig att köpa dem. Som pricken över i, så ska alla utstyrslar även dokumenteras väl med hjälp av en kamera. Det skulle vara en perfekt dag. Dagen skulle ju dock kunnat bli bättre genom att man under den dagen hade ex. antal tusen kronor fritt att spendera på kläder och skor. Nu har jag drömt iväg för mycket, men hoppas att ni i alla fall förstår min tankegång.
För att avsluta detta inlägg så kan jag återkoppla det till mina senaste inlägg. Pengar är inte allt! Men det betyder mycket.
Oj oj oj.
Det bästa som hände igår var att jag var ut på en kompis blogg och fick mina misstankar bekräftade. Hon är gravid:)
Så för att sammanfatta detta inlägg, jag är fortfarande lycklig, men trött.
Lycka?
Lycka, anser jag kan inte bara bero på det materiella. Lycka kan bero på så många olika saker. Idag känner jag mig relativt lycklig detta trots att jag inte äger en penny, har halsböld. Det som däremot gör mig lycklig just nu, är att jag har någon som jag kan krama gonatt, att jag inte längre bor ihop med en som sänker min självkänsla och att jag har blivit rekommenderad av en arbetsplats att söka en tjänst hos dem, samt att jag har så underbara vänner som gör mig otroligt glad. Förstår inte vad jag skulle göra utan dem. Visst kan även ja anse emellanåt att jag skulle vara lycklig om ja hade pengar så jag kunde unna mig något. Då skulle jag kunna åka å hälsa på mina vänner betydligt oftare. Däremot så har jag full förståelse att de inte har tid eller pengar att komma förbi mig och tror att d har samma förståelse för min situation.
Jag kan i alla fall sammanfatta det så här att jag känner mig otroligt lycklig just nu. Trots att jag vet att lycka är något som inte varar för evigt!
Frustration!!!!
Ännu en bekännelse jag känner att jag måste göra är att jag medger att jag har varit otroligt kass på att skriva i min blogg på den senaste tiden. All min energi har gått åt till att göra lägenheten så trivsam som möjligt och däremellan har jag lagt ner min energi på att söka jobb. Inget som ännu har givit något resultat men jag bara längtar tills den dagen.
Hittade förresten en otroligt bra låt, i mitt tycke, på min lilla dator nu när ja har packat upp i lägenheten. Jag tycker att den är så fin så jag inte kan låta bli att dela med mig av den.
Härliga söndag!
Som sagt, nu väntar vi endast på Mikkiz, samt att äta någon form av lunch innan tårtan ska in i munnen.
Min nya lägenhet!
De som har läst min blogg tidigare vet att jag flyttade nu i helgen. Så nu bor jag inte längre i Krylbo utan i Avesta. Tyvärr så har alla besöksförbud hos mig just nu, eftersom lägenheten består mest av gångar som är gjorda med hjälp av kartonger och möbler. Tanken är att jag ska hem idag och fixa i ordning lägenheten så att mamma och syrran kan komma och titta in på fredag utan att bli alltför chockade. När det är klart så kommer jag lägga upp bilder på bloggen hur min lilla, lilla, lilla etta ser ut. Är en aning trött så orkar inte skriva mycket mer än så just nu, dessutom är jag inne i ett stim på att söka jobb. Måste säga att jag är riktigt imponerad över mig själv.
Ha en bra dag:)
Flytt!
Nej nu ska jag gå å göra mig klar för det första lasset:)
Kram
Lägenhetssökande - med resultat!
Nu när jag har hittat lägenhet så kvarstår endast två saker. Jag fortsätter med att söka jobb. Sen så letar jag även efter en bäddsoffa så jag har någonstans att sova och det sökandet är brådskande eftersom jag ska flytta om 2 dagar. Om någon har en snygg bäddsoffa som bara står så hör av dig!
Lägenhets sökandet...
Sen har jag en till uppgift åt mig själv idag. Söka jobb. Just nu verkar mitt liv gå ut på ett enda stort sökande. Kan inte förstå varför. Det blir väl så, när man är för impulsiv emellanåt:)
Vilken soppa!
Ha det bäst
Morgon människa?
Nu ska jag bara prata klart med Mikkiz på msn innan jag lägger mig i badkaret. Det är så otroligt skönt, hoppas ni får en lika bra dag som mig:)
