Freddie

Det finns inget som är fel med att alltid vilja prestera sitt bästa. Svårigheten i det ligger dock i att du får alltmer prestationsångest inför varje gång du ska göra något. Det blir svårare och svårare att göra något bättre, sen känns det alltid lika förnedrigt att få ett fel på ett provresultat efter att tidigare alltid har haft alla rätt. Det mest tragiska med prestationsångest är att det blir som ett gigantiskt hinder framför dina fötter, eller mer som en sankmark som drar dig nedåt, du fastnar och vet inte riktigt hur du ska lyckas med att ta dig vidare. Du försöker och försöker, men du känner ändå aldrig dig riktigt nöjd, för du vet att du kan göra det bättre! Då har inte andra människors åsikter så stor betydelse, för du har redan dömt ut det som du har försökt presterat, du har redan kastat det åt sidan. Ständigt motiverar vi varandra, uppmuntrar vänner och familj, försök och gör ditt bästa. Därefter kommer kommentarerna, du som är så duktig torde väl inte ha något problem med dem där simpla uppgifterna. Det är ju trots allt det som gör det så svårt. När du är van att alltid få arbeta med svårare uppgifter så blir de mer enkla uppgifterna svåra för att du gärna vill komplicera till det. Slutsats: gör ditt bästa, men pressa dig inte för hårt. Du duger ändå!

Mitt humör för dagen befinner sig verkligen på topp, det var verkligen helt fel uttryckt av mig. Mitt humör för dagen är som ett berg-och-dal-åkande, inklusive den där illamående känslan efter att ha snurrat runt på tok för länge. Denna period på månaden är då jag vanligtvis har en tendens att haspla ur mig sarkastiska och irriterande harranger på bloggen, men inte idag. Det känns främmande, men önskvärt. Hade dock kunnat önska att resten av min kropp kunde finna samma lugn, men ack sådan tur kan ju inte jag ha. Nå väl, nu har jag svamlat lite så nu bär det av till min säng och se om jag har bättre tur med John Blund ikväll, igår väntade han fram till 3.30 innan han besökte mig, därav kvällens trötthet.

Sov sött! Kramar