Natur
Maj är snart över, det är helt obegripligt hur fort tiden passerar, var det inte nyss januari? Nu har jag bott här uppe i fjällvärlden i nästan fem månader, åkte upp hit med en inställning att det i alla fall var ett jobb och att sex månader från ett civiliserat samhälle inte var så farligt. Nu är det förvisso så att jag med jämna mellanrum åker hemåt till de mellersta delarna av Sverige, men ändock trivs jag bra här uppe. Jag kanske inte ser mig själv som den mest typiska skogsmullen, men ändå känner jag ett obeskrivligt lugn när jag är nära naturen, samtidigt eller kanske på grund av detta uppskattar jag det tempo som återfinns i städernas miljö. De gånger jag åker ner till Stockholm så gör jag inget annat än att bara stortrivs, affärer och kaféer med mera till oändlighet. Däremot så vet jag inte om jag i grund och botten uppskattar det lika mycket som en morgonpromenad i skogen i närhet till vatten, där jag kan se fåglar och höra deras morgonglada kvitter. Idag är det tyvärr så tråkigt väder att min dagliga promenad, på fem kilometer, inte gav mig lika stor tillfredsställelse som när solen skiner.
När flyttar jag hem då? Jag kommer att bosätta mig i min hemort till och börja med, detta sker i mitten av juni. Sedan vet jag i början av juni hur länge jag blir kvar, men på den lilla orten blir jag aldrig kvar. Har skrivit det förr, det är min hemort - men inte den ort som jag känner mig mest hemma i. Ni som vill veta, får helt enkelt hålla ut, jag bestämmer mig när jag vet vad alternativen är. Därmed betyder inte det att jag inte saknar er, för det gör jag i stora mängder. Nu kommer jag till det värsta, ni blir aldrig av med mig, för jag kommer alltid att åka hem för att våldgästa er, så var beredda!
Dessa bilder är tagna under promenaden i torsdags morse som jag gjorde med min kära farfar. Underbart, eller hur?!
Hoppas ni får en trevlig kväll med bättre väder än mig. Kramar.
