Freddie

Har ägnat några timmar idag åt att se på filmen "Titanic". Var otroligt länge sedan jag såg den, men vissa scener glömmer man aldrig. Det har ingen betydelse att jag vet hur det kommer sluta, likt förbannat sitter jag där och kämpar mot gråten och stressar upp mig för att försöka få alla ombord på livbåtarna. Jag inser inte, eftersom jag är helt uppslukad av filmen, att jag inte kan göra någonting åt det. Det är historia. Titanic gick under för snart ett sekel sedan. Genom senare delen av den får jag sitta och intala mig själv att de bara är skådespelare, ingen omkom under inspelningen, men jag känner mig hjälplös när jag ser människornas blickar som är fyllda av fasa.

Något som jag däremot inte kan förstå är de människor som ligger kvar i sängarna och planerar att gå under med fartyget, det ligger inte i människans natur. När vi människor blir rädda så gömmer vi oss eller flyr, men vi gör alltid det som vi tror krävs för att överleva, det ligger i vår natur.  Det är helt absurt hur de bara kan ligga där. När jag såg den för ett par år sedan, ungefär 12 för att vara mer exakt, förstod jag inte riktigt varför de hysteriska människorna uppe på däck och nere i trappen, inte kunde lyssna på vakterna, allt skulle ske betydligt smidigare på det sättet, men idag så har jag full förståelse för deras panik. Jag menar vem skulle inte få panik.

Filmen visar även tydligt på skillnaden mellan de olika klasserna, som många hävdar är mer diffus i dagens samhälle, men är den verkligen det? Det finns ju trots allt fortfarande kvar det där föraktet mellan de olika klasserna i samhället, skillnaden är väl att man förr mer tydliggjorde vilka som var prioriterade i samhället och det skulle aldrig accepteras på samma sätt idag. Det sista jag skrev var nog en liten lögn. Det är väl helt klart att vi fortfarande ser tydligt och klart vilka som prioriteras i samhället. Finns otaligt många som går utan arbete, sedan har vi de otroligt fina direktörerna som tjänar multum. De skulle aldrig ens komma på tanken att de egentligen kanske inte är värda så mycket som deras lön visar. Skulle vi halvera deras lön, skulle många fortfarande ha mer än dubbelt i inkomst jämförelsevis med en medel Svensson, det skulle innebära att halverade de deras löner så skulle fler människor kunna få arbete. Istället så fungerar det så att de, trots att ekonomin blir sämre, får bättre betalt de gör ju ett fantastiskt jobb. De förtjänar säkert varenda litet öre, eller inte! Ibland kan det kännas lite bittert, jag kommer aldrig vilja jobba som någon höjdare inom ett företag eller något dylikt, jag har valt att utbilda mig till lärare. Det beror på att det är något som jag tycker om att arbeta med. Det är något som får mig att tro på saker. Det som barn lär sig och erfar de när de är yngre, formar de som vuxna individer. De värderingar du har som vuxen, börjar gro tidigt. För mig är det viktigare att barn utvecklar ett högt EQ än ett stort IQ. Ett stort IQ och lite EQ leder till ett välavlönat arbete, men otroligt lite förståelse för dina medmänniskor. Ett högt EQ och ett IQ på medelnivå ger dig ett arbete som du kan försörja dig på, samt många vänner i din närhet som värderar din vänskap högt! Slutsatsen är: Högt IQ - mycket pengar. Högt EQ- rikt liv!

Till alla er som inte vet vad EQ står för så kommer här en liten förklaring.

EQ är en förkortning för Emotional Quotient. Det är ett mått på en människas förmåga att kunna hantera sina och andras känslor, att var empatisk. EQ handlar således om en persons sociala kompetens.