I ett nötskal!
I skrivande stund befinner jag mig hemma hos min mor, men resan hit var lång. Därför så tar vi det från början.
Det var en dag i början på november och jag fick ett samtal av min lilla syster. Hon ville ha med mig till Stockholm för att gå ut och festa lite. Som den arma människa jag är så svarade jag att jag inte hade råd med detta. Jag bjuder, svarade hon. What the hell! Tänkte jag, och gick genast med på förslaget. Har vetat om detta en lång tid och haft mycket tid till förberedelse, men tiden går så fort. Eller rättare sagt jag är en riktig tidsoptimist. Idag klockan 10 hade jag fortfarande inte börjat packat, det var knappt så jag hade kommit upp ur sängen. Idag klockan 11.30 kom jag på att jag inte hade varken hade någon väska att packa i eller mina favorit stövlar på det stället jag då befann mig, så det var bara att låna en bil för att åka hem och hämta det. När klockan var 14.10 var det mesta nerpackat förutom tandborste, smink, duschsaker, stövlar och jacka och jag hade inte hunnit tagit i tur med disken. 14.25 går jag i rask takt ner till tågstationen när jag kommer upp på perrongen rullar tåget in klockan är 14.34 och tåget går 14.36. Med det så vill jag bara förtydliga er om att vara tidsoptimist inte behöver vara något negativt - det innebär mindre väntan!
Väl framme i Gävle så gick jag till statsbiblioteket och där fick jag minsann vänta, åtminstone i 30 minuter innan min kära mor kom. Då bar det av till Max. det finns väl inget som går upp mot Max smälta cheddarost?
Well, well. Nu ska jag vidare för att avlägga ett besök hos min gamla mormor, för att förgylla hennes vardag.
