Hopp
Vad är det sista som överger människan? Vi säger att det är hoppet, egentligen så är det lukten, men det spelar ingen större roll. Det handlar mer om hur vi, innan vi dör, håller oss fast vid något. Vi vill helt enkelt inte ge upp. Vi vill inte inse att det är över förrän allt är förlorat. Vissa gånger mår vi kanske bra av att leva på hoppet, andra inte. När det är förlorat så tar det ett tag innan det blir begripligt. Innan man verkligen inser att det är borta. Att det inte finns. Hoppet kanske är det värsta med att vara människa? Vad vi än hoppas på, så är de bara vid fåtaliga gånger som hoppet inte sviker oss. I alla fall är det så för mig. Jag hoppas så mycket, kanske är det där det blir fel. Att jag sätter för stor tillit åt hoppet. Trots det så kan ingen och då menar jag ingen, gå genom livet utan att bli sviken. De allra flesta av oss kommer även att svika andra. Vi menar inget illa, det handlar många gånger om ett val. Att svika sig själv eller någon annan. Mår du inte bra, så mår ofta inte de andra i din närhet heller bra. Därför sviker vi emellanåt, så vi kan bli glada. Så vi kan glädja de som står oss nära.
"Först lovade du ingenting
Sedan höll du vad du inte lovat
Sedan lovade du att aldrig mera svika
Sedan svek du (du hade ju ingenting lovat)
Jag svor dig trohet från början
Jag svek dig
Det hade aldrig börjat..."
Claes Andersson
