Du gråa lördag!
Nu var jag då hemma. Känns bra på sätt och vis, men ändå så trist. Jag är en socialvarelse av naturen. Är inte van att vara helt själv. Jag har nu vart själv hemma i ca 20 timmar och håller redan på att gå under. Bara längtar tills de kommer och kopplar in min hemtelefon nästa vecka. Det skulle underlätta väldigt mycket. Som det är nu så kan jag endast få tag i människor som jag vill prata med via internet och det är det enda sätt som andra även kan få tag i mig på.
Imorgon är det, som de allra flesta nog vet, första advent. Jag skulle behöva dammsuga och skura golvet i lägenheten innan jag tar en liten tur ner i källaren efter julpynt. Ändå vet jag inte om jag ska vänta med julpyntet tills imorgon. Jag blir så less bara av att titta ut genom fönstret. Vart är snön? Så det återstår att se om det är julfint här ikväll eller imorgon.
Hade funderingar på att besöka min kära Mikkiz idag, men hon har inte visat sig ute på msn och jag tänker verkligen inte gå hem till henne för att se om hon är hemma. Det är alldeles för långt! För visso skulle jag kunna passa på att hämta min cykel, men vet redan att jag ska vandra den långa vägen imorgon, så då kan det alltså också få vänta.
Detta är verkligen en helt menlös lördag! Vad var den här dagen bra för? Har visserligen bara varit vaken i fem timmar, men har redan ångrat att jag inte sov bort hela dagen.
