Freddie

För att vara en person som är stamkund hos adressändring, enligt vissa av mina vänner, så måste jag vara helt talanglös på att packa saker. Funderar för fullt om detta kan ha något med min optimistiska syn på tillvaron att göra? Vad jag menar är, att jag från början trodde att det skulle ta mig ca 8 timmar att packa ihop mina tillhörigheter i små kartonger. Detta har jag givetvis nu förstått är något helt orimligt, då jag nu har packat för fullt i ca 4 timmar. För det andra så trodde jag att det fanns gott om kartonger att packa i, även detta visade sig vara helt fel.  I och med det så kommer min morgondag bestå av att gå igenom kartongerna, som står i källaren och slänga allt som är överflödigt. Den uppgiften kommer utan någon tvekan bli en av de svåraste utmaningar som jag någonsin ställts inför. Riktigt så allvarligt är det kanske inte, men jag har väldigt svårt för att slänga saker som jag inte längre behöver. Det tar emot någonstans, långt inuti mig. Det kommer en liten, liten röst som viskar att det kan vara bra att ha kvar dessa saker till senare. Trots att de endast har legat och skräpat i förråden de senaste fem åren. Sedan kommer vi till det sista kruxet. Jag har resonerat som så, att eftersom jag kommer att hyra ett möblerat hus, så kommer jag inte behöva ta med mig så mycket upp. Yeah right! Trots att jag har ett förråd som min kära mor har hyrt åt mig, i Söderfors, så pekar alla tecken mot att de flesta kartonger kommer att följa med mig upp till Rörbäcksnäs. Inte till Söderfors. Däremot så kommer de allra flesta, jag vågar inte säga alla, möbler att hamna i det där lilla förrådet. Jag hade som åsikt innan jag började packa, att jag borde ha vanan inne, det här skulle inte vara något tidskrävande. Ack så fel jag kan ha och det mina goda vänner, det stör mig. Jag ska inte kunna ha fel.

De kartonger som ska till Söderfors.


Sedan har vi de kartonger som ska med mig upp till Rörbäcksnäs.

Till min kära mor som läser min blogg, ska detta tilläggas:

Jag har kört försiktigt med din bil och kommer att göra det även i fortsättningen.

Jag ska tanka din bil när jag kommer tillbaka med den.

Jag har skrivit på kartongerna vad som är i och till vilken ort de ska fraktas till.

Och nej, jag åker inte hem förrän jag är klar här.

Så gott nytt år, så ses vi när vi ska fira mosters 60-årsdag på lördag.

---

Jag har tidigare berättat om det där hemska, pedantiska, monstret som jag har blivit smittad utav. Nu har det äntligen börjat mjukna lite grann, det är inte längre lika läskigt som tidigare. Dock så håller jag fortfarande städat kring mig, jag och monstret har helt enkelt börjat kunna leva med varandra. Däremot så vet jag inte vad som har hänt med personen som smittade mig med detta lilla monster. Inte för att det såg kaotiskt ut i den personens bostad, men det var en chockad Freddie som såg sig omkring där. Kan detta verkligen vara min pedantiska väns bostad? Min pedantiska vän hade aldrig någon disk i diskhon, hade inte fullt med skit på golvet, var otroligt noggrann med sitt köksbord osv. Det jag idag möttes av, var ett golv med lite skit här och där, en diskho full med disk, en perkolator med kaffesump kvar i och en dammig soffa. Förstår ni att jag var förvånad? Det är min bostad som vanligtvis är i det där skicket. Inte min väns! Jag bör väl tillägga, att det är nog bara är mest positivt att vännen min inte är lika pedantisk längre, nu behöver man ju i alla fall inte känna att man måste åka hem och städa efter ett besök där.