Vem har sagt att åldern inte har betydelse?
Det är något underligt det här med att bli äldre. Jag vill inte på något sätt påstå att jag är gammal, men när man har passerat 20 så börjar det sakta, men säkert gå utför. Det första som man märker av, är att man efter ett träningspass numera måste stretcha. Det går inte längre att hoppa över detta viktiga moment, gör man det så får man räkna med att det kommer värka i musklerna ett par dagar framåt. Det andra man märker av är att det inte längre bara är att ruska lite på huvudet dagen efter det man har vart ute och festat, även om man inte är bakfull så är man seg i kroppen i två dagar. Det kan dock även tyda på ovana, som beror på att man inte festar lika ofta som tidigare. Sedan har vi ännu ett tecken, som jag känner mig mest rädd för. Det är att håret förlorar sitt pigment. För att uttrycka det i klarspråk. Det börjar komma gråa hårstrån. Jag har en otroligt söt lilla syster som tydligen har uppmärksammat att jag, trots min ringa ålder, börjar få några av dessa. Tack syster. Du är för söt. Jag känner på mig att innan jag ens börjar närma mig 30, så kommer jag att gå igenom en av de svåraste 30årskriserna, i historien. Det finns säkert många fler tecken som visar på att man med tiden blir äldre, men dessa är de tre som jag känner för att lyfta fram just nu.
Så för att jag inte i fortsättningen ska kunna känna av att jag åldras så ska jag åtgärda det genom att:
Inte träna. För då slipper jag komma ihåg att stretcha.
Inte dricka alkohol. För då slipper jag känna mig seg i ett par dagar.
Färga mitt hår regelbundet. Då kan ingen se de hårstrån som har avvikande färg.
Sedan så vet alla, att jag inte kommer att följa någon av dessa punkter. Detta beror på att när man blir äldre, så drabbas även minnet. Så jag kommer att glömma bort varför jag inte ska träna, varför jag inte ska dricka och slutligen varför jag ska färga håret. Så slutsatsen är; att hur man än gör genom livet, så har det föga betydelse, eftersom allt åldras, det tar bara olika lång tid.
